Vi har haft lite strul med lilla datorn, men bättre sent än aldrig, som man brukar säga…
Nu har vi tillbringat några dagar på ön Bunaken utanför Manado i norra Sulawesi. Det är lite som med Togean öarna, vi har inte så mycket att skriva om, vi har mestadels solat, slappat, läst, och snorklat.
När vi först anlände hit kände vi oss ärligt talat lite besvikna, vattnet är inte i närheten så fint som på Togeans, det ligger en hel del skräp både i vattnet och på stränderna. Stränderna nästan obefinliga, och relationen mellan hög- och lågvatten otroligt stor vilket stundtals blottat ganska sunkiga smutsiga skräpiga stränder/havsbottnar. MEN vilken snorkling!
Första dagen vi kom ägnade vi inte åt så mycket mer än att sova, läsa och sola och bara ta det lugnt. Andra dagen fick vi erbjudande att följa med en dykare ut och därmed betala en billig peng för lite snorkling. Sagt och gjort. Vi fick först åka till en pir där vi fick gå i land för att betala en avgift för att snorkla eftersom vi befinner oss i en national park – vi valde att betala den årliga avgiften, ( tre gånger så dyr som dagsbiljetten på 50 000 rp) trots att vi inte visste om vi skulle göra fler snorklingar från båt, men vi tyckte att för en liten peng, fick vi en fin souvenir, en fin liten bricka/knapp och vi tycker det känns bra att lägga en liten peng på att bibehålla och bevara korallreven.
Vi åkte så till vårt första stopp, blev grymt positivt förvånade över att även vi skulle få ha en instruktör/guide med oss – trevligt. Vi hoppade så i, det var dock inte så imponerande, inte så många färger, och inte så många sorters fisk heller. Men vi fick i alla fall se några havssköldpaddor och bara det i sig gjorde det hela värt det. Vilka fantastiska djur. Vi har förvisso sett en tidigare, en som som betade utanför Perehentian Islands, Malaysia – men då var vi en hel båt av turister kring den stackars sköldpaddan -nu var det bara vi och fiskarna. Den svävade majestätiskt runt revet innan den dök utanför vår sikt. Upp ur båten efter någon timme och iväg igen. Denna gången behövde vi inte bli besvikna – det var en fantastisk ”drop off” – vägg med koraller som bara försvinner rakt ner. Och längs med denna – fisk i mängder och flera sköldpaddor! Vi snurrade runt en hel timme, storögda och konstant hittandes nya intressanta koraller, fiskar – och sköldpaddor som simmade fram längs kanten en bit under oss. Precis när vi började bli klara och tog oss mot båten såg vi så en sköldpadda ganska nära oss, som såg ut som om den simmade uppåt! Och snart nog gled den upp mot ytan, och vi kunde se de den, underifrån ytan, och sedan följa den upp över ytan medan den andades, och ner igen. Magiskt!
Vi snorklade några gånger till, en gång från båt igen, men då mycket dyrare då vi inte hade någon dykare med oss, men också på husrevet (som var lika bra som de vi åkte till med båt) men det var läskigt med de starka strömmarna och att vi inte hade någon båt som vakade över oss. Det var dessutom meckigt att ta sig ut, det var en bit att gå i djup sumpig botten, och sedan simmande på grunt vatten.
I övrigt har vi mest spenderat tiden med att ta det lugnt och skönt, fått lite sol, men också en del regn och åskväder. Det verkar lite som om vi fått en släng av den monsun som finns lite österut från oss, över Moluckerna och Papua. Regnet har dock inte hindrat oss från att sitta på vår altan, läsa våra böcker och njuta av vår semester i fulla drag.Tiias gick ett par dagar och muttrade över att det inte var det klassiska överväldigande monsunregnet, utan snarare ett lite fjuttigt normalt skandinaviskt regn, men nu idag, sista hela dagens eftermiddag brakade så helvetet loss och vi har nog fått en årsnederbörd Malmö-regn på ett par timmar.
Vårt ställe har erbjudit fullpension, frukost bestående av tråkiga helvitt rostbröd med marmelad, jordnötssmör eller chokladströssel(!), pannkakor och bananer. Torftigt, men så är vi ju på ett ställe som mestadels (enbart?) servar utländska turister. Luncherna och middagarna däremot, har varit bra – om kocken bara kunde ta det lugnt och inte övertillaga kycklingen/fisken. Det har varit varierat och bra kryddat. Vi har fått grytor med kyckling, tofu och tempeh, blandade grönsaker, friterade knyten med kål/tempeh och fisk, tonfisk och annan god fisk. Innan middagen har vi fått soppor, grönsakssoppa, minestrone, kycklingsoppa, och till dessa har vi fått bröd, vanligt torrostat franskbröd (samma som till frukosten). Detta ledde oss till att vi kväll tre på svenska sa; ”det skulle kunna vara riktigt bra – om vi bara kunde få vitlökssmör till, eller iaf om de kunde gnidit in bröden med vitlök”. Dagen efter blev vi serverade vitlökssmör – och vi vet fortfarande inte om någon pratar svenska eller om det bara har varit en slump..
Alla glas, koppar, bestick smakar lite salt vid första kontakten. Färskvattnet på ön är tydligen lite lätt bräckt, vilket orsakar just den lilla salta smaken. Det betyder också att det inte funnits något styr på håret. Tiias hår har stått rakt upp, helt utan hårvårdsprodukter. Konstigt hur en av de saker man längtar mest efter, är en dusch i rent sötvatten (det skadar inte om den är varm också!)
Vi har haft lite drama på resorten också. Två malaysiska män checkade efter någon dag in på resorten. Det började med hur resortens hundar Scubi och Scuba markerade ordentligt på dem, vi hörde det tyckte det var konstigt. Senare berättade hotellmanagern hur männen med hänvisning till sin islamska tro, ville att resorten skulle kedja fast hundarna. De var ocksåväldigt noggranna med maten, att den skulle vara halal,och det verkade som om de trots försäkringar från resorten inte nöjde sig med svaren (resorten drevs av kristna). De hade i allt detta också betett sig på ett underligt, misstänksamt sätt, speciellt när de förfrågat sig om kyrkor och moskéer på ön. Och ett någon dag senare kom så också öpolisen och förhörde sig, männen hade åkt runt mycket och misstänkt i byn, och att de därför ville ha upplysningar. En misstanke var att de skulle rekrytera till terroristverksamhet – men hur hur mycket sanning det ligger i det kommer vi aldrig att få veta.
Scubi och Scuba ja, hotellets residenta hundar, som såg ut som någon form av korthåriga schäferblandningar, en typiskt schäfermönstrad, och en som var ljusare var del av vårt sällskap på resorten. Ofta låg de mitt i vägen, på trappen på väg upp till matsalen, men att de lite då och då sökte upp vårt sällskap och gosade. När inte de två var närvarande, slank också en svart valp/unghund in och tittade förbi för gos och lek (och lite tugga-på-Christines-hand).
I övrigt har vi haft det fantastiskt bra. Vi har bara tagit det lugnt, solat, myst, sovit, druckit öl, spelat kort och tärning, gosat med hundarna, levt ett inrutat 7-10-liv, med frukost 7:30, lunch 12:00, middag 19:00 och lite avkoppling innan sängen kallat. Vi har vaknat före klockan varje morgon, ibland 6, ibland 6:30 och verkligen laddat upp batterierna. Det var varit helt rätt! Vi har inte behövt anstränga hjärnan med något jobbigare än räknandet i Yatzy, helt underbart!
Ikväll går flyget på Manado till Jakarta, där vi sa spendera två dygn med shopping och street food, innan flyget hem kallar på oss på lördag kväll.