Jakarta blev en korttripp denna resa, bara några timmars sömn innan vi åkte vidare till Hong Kong. Vi var denna gång inte alls sugna på att åka in i Jakarta – en av få städer som haft mycket lite charm för oss. Vi kommer kanske få ge den en chans till, men det får bli en annan gång.
Vår flight till Hong Kong lämnade Jakarta redan 05:15, så vid 03:00 var vi tvungna att lämna hotellet och checka ut. Rättare sagt, då satt vi redan i transferbussen till flygplatsen, och väntade på att den skulle gå.
Vi landade i Hong Kong och tog oss in till stan (lite långt till och med då Tiias missbedömde var hotellet vi hade bokat låg). Vi checkade in snabbt som attans och gav oss sedan ut på stan. Vädret var mild svensk sommar och anpassningen från det tropiska klimatet vi spenderat de senaste två veckorna i gick lite lättare än vanligt.
Vi spenderade sedan stora delar av resten av dagen ned att gå längs med en av Hong Kongs huvudgator hela vägen ner till vattnet, stannandes i affärer längs hela vägen. Kanske inte så av hade lagt upp det om vi hade gjort om det men så blev det. Vid vattnet promenerade vi så på deras walk of stars, innan vi fick en efterlängtad öl (Tiitin fick ett efterlängtat glas vin!) solnedgången med utsikt över vattnet och Hong Kong-öns berömda skyline.
Dag två spenderade vi med att åka upp till utkikspunkten Victoria Peak, knata runt på smågator på Kowloon-ön, samt att införskaffa oss vars en Apple-pryl på Apple Store.
Middagen blev de bästa dumplings vi ätit, från kinesiska menyer och näppeligen någon engelska, i en källare. Att detta bara för 20 år sedan var brittiskt!
Vi såg även ljusshowen som knappast imponerade oss, tyvärr. Den var trevlig, men inte mycket mer.
Vi avslutade kvällen på taket till vårt hotell, där de hade en mysig utomhusbar. Vi satt som bäst och njöt av våra drinkar när..
.. Vi får ett meddelande från Air France. ”Ert flyg är inställt, ni är ombokade till 10 timmar senare”. Ja, alltså flyget från Paris till Köpenhamn då. Tiias anade oråd och började dra i det och det visade sig mycket riktigt att det var Hong Kong-Paris-flyget som var ett antal timmar försenat.
Vi drack snabbt upp det sista av drinkarna och jagade en dator för att se om vi kunde lösa en ombokning via någon telefonsupport. Hong Kong-supporten hade stängt och Parissupporten… Hann PRECIS stänga innan vi fick fram nummer och liknande.
Nästa hopp stod till Twitter supporten, så upp till våra paddor och gräva i det hela. Fyra timmar senare, och ett antal meddelanden senare fick vi erbjudande om lunchflighten med KLM, 7 timmar senare. Nej, det var för tight, tyckte vi och tackade nej. Vi försökte få dem att boka in oss på Lufthansa-flighten som avgick ungefär samtidigt som vår tilltänkta flights skulle avgått, men det var blankt nej.
Vi accepterade faktumet att vi skulle komma hem först ett halvt dygn efter att det varit tänkt, klev upp, åt frukost och gav oss ut på dagens sightseeing, en tur med linbanan upp till ett stort buddhistiskt kloster, från vilket vi precis när vi kommit ut såg den KLM-flight de ville bokat in oss på gå.
Det var en udda upplevelse. Vi hade viken med havet, vi hade natur runt omkring oss längs linbanans sträckning, men också bödts utsikten över flygplatsen, en av världens största och mest trafikerade.
Vi knatade runt en stund uppe på kullen i tempelområdet Och tyckte livet var okej, när vi får ett samtal; ”Hej, det är från Air France, vi vill gärna boka om er på Lufthansa-flighten..”
Lite dividerande senare var vi så inbokade på en flight, ungefär i samma tid som vår ursprungliga flight, och – det visade dig att våra önskemål hade blivit tillmötes gångna, och vi hade hamnat på ovanvåningen i en 747a.
Vi sov gott på flighten, ja, efter några glas champagne och landade i Frankfurt, där vi fick springa. Vi hamnade längst ut på deras interkontinental tarm, hamnade bakom flera andra flighter och var SOM TUR ÄR så att av fick gå i businesskön både i pass och säkerhetskontrollen. Annars hade vi missat vårt flyg.
För när vi väl kommer igenom säkerhetskontrollen blir vi båda tagna till sidan för väskgenomgång. Tiitin visste att hon inte hade något i sin, den var väldigt lätt packad, men fick ändå stå länge och vänta på att de skulle bli färdiga med kön som var före. Det visade sig att de tyckte att två kortlekar såg ut som en TetraPak med vätska i. I Tiias fall ville de drogtesta laptopen, och han fick knata iväg för att göra det. En löpning genom Frankfurt airport senare, fick vi så våra boardingkort i gate och klev rakt på flyget. Ja, Tiitin fick något strul och fick vänta en stund extra. Det var tänkt att Tiias skulle ta en dusch på Frankfurt för att kunna klä om och åka direkt till jobb, men det fanns inte en chans till det.
När vi väl landade på Kastrup igen tänker vi spontant – ”ÄNTLIGEN HEMMA, nu ska vi bara ta tåget sista biten, och det är rusningstid, så de går ju ofta..”. Vi hinner knappt tänka detta innan vi inser att det är totalt tågstopp och att det inte verkar finnas någon lösning i sikte.
Kliver ut till ersättningsbussarna – och där står 500-1000 personer och väntar. Nej, säger vi och hugger första bästa taxi över sundet. Vi delar den med ett par andra och kommer snabbt iväg. Tiias får en dusch innan han åker till jobb, medans Tiitin stannar hemma (hon har tagit en extra semesterdag).
På tåget till Lund träffade Tiias på andra som inte hade tagit taxi direkt som vi, och som landade betydligt tidigare än vi, men också någon som inte alls kommit med sitt flyg då hon suttit fast i citytunneln alldeles för länge. Det kunde varit mycket värre!