En tidig sänggång resulterade i en tidig uppgång – vi vaknade tidigt, inne i rytmen som vi hållit under resan – vi hade snabbt kommit in i den indonesiska dygnsrytmen. Man håller en tidszon som gör att solen går upp före sex och eftersom vi är ganska mitt på ekvatorn går den således ner vid sextiden också. Väldigt många indonesier verkar vakna med den första strimman ljus, för att verkligen maximera ljuset, varje dag.
Vi gjorde lite morgonrutiner, pysslade lite med packning och liknande – frukosten började inte serveras förrän sju. Frukosten bestod av fruktsallad med papaya och banan i någon citruslag och till det banankaka och indonesisk sockerkaka. Kaffe eller te för att skölja ner frukosten med. Vi fick snabbt sällskap av våra vänner från båten över, det spanska paret och det franska paret. Spanska paret, någonstans i vår ålder, Judit och Mikel och franska paret runt fyrtio-femtio åldern, Filip och Audile. Frukosten blev lång där vi satt och lärde känna varandra och varandra länder så smått. Spanjorerna föreslog en snorkelingstur, vi och fransoserna hoppade på och så hade vi planerna för dagen klar – en heldag snorkling med lunch på en ö, perfekt början på ö-livet. En heldag med båt för totalt 250 000rhp, 150kr delat på sex personer – otroligt! Vi fick sällskap av ytterligare ett gäng som tog en båt och så gav vi oss iväg.
Vattnet vid Togean Islands är otroligt, det finaste vi sett. Sikten är svår att avgöra för oss som inte är dykare men vi såg så långt vi ville och kunde i relation till ljuset. Helt otroligt. När man sitter ni en båt ovanför så är vattnet turkost, men ändå genomskinligt. Det är så där perfekt photoshoppat av den där uppe i himlen. Vi ankrade så vid ett rev och hoppade i – det visade sig vara en korallvägg. Botten fram till väggen var på ett djup av på vissa ställen mindre än en meter till en meter eller två, vid väggen stupade den neråt så långt ljuset räckte. Och längs väggen hade fiskarna hittat sin fisk-motorväg, stim av alla tänkbara sorters fisk gled förbi i dubbla filer, i stim och en och en. Vi har tidigare resor beskrivit det som att hoppa ner i ett stort akvarium och detta var precis likadant.
Koraller i olika former, allt från trädformade, bollformade till spretiga som grenar. Och i flera olika nyanser av grönt, gult, lila, orange, blått. Stora blåa sjöstjärnor här och där, mindre knallröda och några få gula. Och alla fiskar i alla dess olika former och färger. Man blir nästan matt av tanken att försöka beskriva dem i text. De fiskar som utmärker sig är naturligtvis de mest färggranna och eller de största. Papegojfiskar, fiskar med något som kan liknas vid en trubbig näbb som de krossar korallerna med, i massa olika former och färger – stora sådana i färgerna, grönt, rosa, gult och blått. Mindre som skiftar i blått och svart. En annan sort som är mestadels vit men sedan tecknad i grått, gult och svart.
Förutom papegojfiskarna, flera versioner av platta fiskar som simmar upprätt – vad dessa hade gemensamt var färgen gult, nästan alla hade någon form av gult i färgen. Vissa var liksom platta-ovala, gula i färgen med svarta ränder andra var mer som halvmåne med svart nederst, över till gult och över till vitt som var som en plym som hängde efter dem. De fanns även de som hade mer blått i sig, gult och blått, vitt och svart i massa tunna lodräta ränder.
Självklart fanns det även mindre fiskar, några riktigt riktigt lysande blå, mörkt neonblåa små fiskar som gärna höll sig i stim, andra rosa-blå mindre som även de höll sig i lite större stim. Och givetvis våra alla älskade clown-fiskar, Nemo-fiskar i sina fina anemoner. Det som dock har varit skillnaden här på Togeans är att vi har hunnit uppleva flera olika färger och storlekar på clownfiskarna – allt från denna knall orange-vit-svarta mindre, som är kanske den mest typiska – till en annan sort som är lite mer gul och med en vit strimma längst med ovankanten. Vi har även sett mer ljusa versioner, som också faktiskt varit mer benägna att lämna sin anemon och simma upp mot eventuella förövare – i detta fallet oss.
Bland de större fiskarna kan vi nämna några fiskar som är som spjut – fiskar som gärna håller sig vid ytan och som vi sett både ensamma och i stim. Vissa papegojfiskar har också varit väldigt stora. Alltsomallt, fantastisk snorkling. Vi skulle kunna skriva hur mycket som helst om alla fiskar och koraller, men om ni vill kan ni se våra bilder sedan. Mormor, vi berättar, om du vill! Vi har redan haft bättre snorkling än vi hade någonstans på Filippinerna – och vår undervattenskamera som vi redan älskade där, har nu fått ännu mer värde för oss – den har verkligen gått varm, och vi har fått ladda den flera gånger. Tacka gud för 32GB-minneskortet som sväljer allt!
Vi mötte upp den andra båten för lunch på en strand, när vi ätit upp fick vi sällskap av några lokala barn i en kanot. Ett par av dem var nakna, ett par hade kläder på sig. De verkade leta efter något, men de lekte och spexade i vattenbrynet framför oss. Sedan tog vi båten ut igen, och upplevde ett annat akvarium på eftermiddagen innan vi gled hem, tillbaka till vår ö.
Utmattade och skadligt solbrända på ryggen (trots att vi kletat på oss lånad solskyddsfaktor 50) tog vi det lugnt hela eftermiddagen, innan vi gled upp till fransmännen som bjöd på Pastisse till den tyvärr misslyckade ”solnedgången”, det regnade. Signal att vi skulle möta upp – att solnedgången var nära, var böneutropet från grannön som hördes ända till oss.
Till middag serverades fisk, ris, grönsakscurry och sambal. Ett par öl senare (och friterad-banan-snacksen som vi inte fått innan middagen, och nu således blev efterrätt) var det tid för sängdags och vi stupade i säng.