Vi skrev inte igår, men gårdagen bestod av restid – från Tentena till Ampana, från den friska höglandsluften, tillbaka ner till den heta kustvärmen. Det var uppstigning, frukost och istigning i ännu en Kijang, där vi efter en stund fick sällskap, ett spanskt/katalanskt par, en ensam indonesisk tjej och en indonesisk mamma med två barn. Vi åkte så iväg på fler slingriga vägar, och det dröjde inte så länge innan vi började höra hulkningar från barnen i baksätet. Snart började det också lukta – jodå, bägge barnen hade spytt ner sig själva, golvet under dem, och efter en konversation som Tiias uppfattade som: Chauffören: ”Ska vi stanna” Mamman: ”Nej, kör”. I det körde vi vidare, ända till.. stopp på vägen, man höll på att fälla träd över vägen. Nu hoppades vi att de skulle städa undan, men bara några små avtorkningar, samtidigt som barnen proppades fulla på nytt med hjälp av frukt de sålde vid stoppet.
Tiitin spenderade resten av resan, hängandes utanför fönstret. Tiitin som vanligtvis kan bli åksjuk bara längs med sådana slingervägar vi färdades på, fick nu också kämpa med ljudet av spyendes människor och lukten av spyorna. Tacka gud för Calma (åksjuketuggummin från apoteket).
Hursomhelst kom vi till sist fram till Poso, där vi hade fått instruktioner om att vi skulle kunna ta en minibuss vidare, den skulle kosta 100 000 per person (59 SEK) och gå från samma ställe som vi angjorde med vår Kijang. Vi satte oss ner lugna och väntade, medan spanjorerna, som hade hört 60 000 för en lokalbuss, och eftersom de var sådana som försöker stanna ute så länge som möjligt ville de spara de kronorna, och hoppade på en Ojek (mc-taxi) ner till lokalbusstationen.
Det tog en halvtimme och lite dividerande med folket på ”minibusstationen” innan en minibuss svänger upp till oss – med spanjorer i – och skrattande klev vi in i den och resan vidare kunde påbörjas. Spanjorerna hade fått resan lite billigare än vi, men Ojek-färden åt snabbt upp den marginalen. Hursomhelst var vi på väg.
En lång och händelsefattig resa senare svängde vi upp i Ampana, staden från vilken båtarna till Togeans gick och vi checkade in på Marina Cottages, som vi – om de haft en bättre beach var så trevligt i övrigt att vi gärna stannat längre på. Vi styrde upp planeringen för båten ut till öarna dagen efter och skötte lite ärenden – köpte chips, myggmedel och käkade lite streetfood i form av friterad tempeh. Vi avslutade med middag på vår resort innan vi knöt oss och gjorde oss redo för båtfärden nästa dag.