Efter att ha checkat in ville vi ha en öl, ”nåja vi får väl hitta kinesen”; sa vi (den kinesiska befolkningen i Malaysia och Indonesien är de som brukar sälja öl) och knatade ner från rummet. Mitt emot fanns en liten butik, med en kines som drev det, men inte såg vi någon öl. ”Konstigt, kinesen brukar ju alltid ha öl, vad är det här för ställe?” sa vi till varandra, skakade på axlarna och knatade vidare, kanske skulle ändå någon av 7-eleven-lika dagligvarukedjorna ha öl. Det hade de inte; vi hann svära över vilken avkrok av världen vi hamnat i, men i alla fall gick vi tillbaka till hotellet och frågade; ”Var kan vi få tag på öl?”. Springpojken fattade snabbt galoppen och slet iväg oss till samme kines vi tittat in oss och kommenterade, och han beställde öl till oss. Och kinesen gick tillbaka till bakre rummet och hämtade två varma, men dock, Bintang till oss. Och vi bara skrattade åt vår egen slutledningsförmåga och dumhet att vi inte frågat efter ölen! Den packades ner i svarta platspåsar och NU, kunde vi påbörja vårt balkongmys. Vi såg så mörkret falla över i takt med att aktiviteten på de flygande hundarna ökade i vårt träd
Efter ett tag blev vi så hungriga och begav oss ner på stan, förbi hamnen med fartyg till bland annat Makassar, och Balikpapan, på Borneo. Vi gick också förbi vad vi förstod bara kunde vara matställe/utomhus-karaoke på projektor innan vi så sprang på byn nattmarknad, där vi snabbt blev det stora samtalsämnet. Tiias tyckte det var dags att öva på sin bristfälliga Bahasa, vars grunder vi lärt oss i Malaysia, men som inte är så bra. Så han gav sig rakt in i Tiitins jakt på ett par skor, sådana snygga men praktiska gummi-skor som hon älskar att ha på våra Asien-resor. Efter en stund köpte vi dem så för Dua seribu rupiah, 20000 rupiah eller ca 12 kr. Vi knatar sedan igenom marknaden, som precis som de flesta nattmarknader hade allt mellan skor och kläder, färsk fisk, torkad fisk, grönsaker – och tempeh (som vi upptäckt på hemmaplan, och sett fram emot att få här). Allt emedan vi har en skara barn i hasorna, som hälsade, skakade hand, frågade om våra namn (ibland på engelska, ibland på Bahasa), vart vi kom från osv osv. De flesta var genuint intressarade och nyfikna, och vi fick göra många hi-fives.
I utkanten av marknaden hittade vi så ett stånd med tillagad tempeh, dels friterad, dels stekt i chilisås, men även munkbollar med kål och lök som fyllning och friterade piroger. Det blev ingen middag, det blev bara snacks, tills vi var mätta och promenerade tillbaka till vårt rum för att avsluta med mer balkongmys för att sedan få välbehövlig sömn.