Efter fri taxitransport (som vi fick efter att de bommade upphämtningen dagen innan), checkade vi så in för vår flight till Makassar/Ujung Pandang. Sriwijaya Air levererar! För er som följde vår resa med Kalstar på Borneo, fick vi där kex och vatten. Här fick vi en fylld vetebulle istället för kexet!
Så fort vi ätit upp bullen somnade vi igen, och vaknade inte förrän vi flög in mot Makassar.
Vi kom ut från flygplatsen utan några missöden och satte oss i en taxi inåt staden. Vi hade en grundläggande idé om ungefär var vi ville bo, men ingen plan på vilket hotell vi skulle bo på.
Vi hittade ett hotell – kostade massor, hade pool men också ett muslimskt bröllop som satt och åt vid den. Nej, betala ”en massa” pengar för en pool vi inte skulle kunna använda, nejtack. (Bröllopsföljet såg vi medan en säkerhetsvakt ledde oss genom innanmätet på väg till rätt sida hotellet och till receptionen. Vi kollade ett annat hotell, men det verkade inte heller det kunna vara värt pengarna.
Slutligen hittade vi ett – det hade takterass, AC, varmvatten och därmed alla bekvämligheter vi kunde önska, för halva priset eller mindre än de övriga vi tittat på. Det låg också vid strandpromenaden – perfekt för sådana som vi. Jakten på mat, cyklop och upplevelser på Sulawesi kunde så börja!
Vi tog riktning mot ett köpcentrum där man kanske kunde sälja cyklop, men till fots som vi var räknade vi med att bli ledda på avvägar ett par gånger långt innan vi kom fram till köpcentrumet. Vi började med att gå längs strandpromenaden, medan matstånden så smått började öppna för kvällen, och vi sa till varandra att det nog blir mycket liv lite senare.. Vidare gick vi, igenom ett bostadsområde där barnen spelade fotboll – ja i alla fall tills vi anlände. Då blev fotbollen ytterst ointressant, och vi desto mer intressanta. Mellan high-fivar, fotbollar som flög till oss och den allmänna uppståndelsen var det underbart att se barnen öva sin engelska på oss, snacka och skratta mellan sig och de vuxna som log sina bredaste leenden om oss. Det verkade som genuin uppståndelse, och inte alls det man kan uppleva på vissa ställen, att allt handlar om att de vill tigga till sig pengar.
Vi kom ut på andra sidan området, lite närmre köpcentrat, och javisst, innan vi visste ordet av var vi där. Vi utforskade det grundligt, men inget cyklop kunde vi hitta, varken i motsvarigheten till Åhlens eller någon av de sportshopar som fanns. Vi hade ingen lycka alls.
Vid det laget var vi på god väg att bli hungriga, och efter att ha gjort ett försök på en liten ”warung”, en enkel lokal ”restaurang/gatukök” utan att lyckas med något trevligt, kom vi så vidare till ett likaledes enkelt, men vad det verkade hippt sushi-ställe där några unga människor svängde ihop sushirullar för inga pengar alls.
Vi beslutade oss för att vårt andra riktiga mål mat i indonesien skulle bli lika icke-indonesiskt som det första och beställde in tre rullar. Det var dåligt med wasabi, och sojan var helt fel, men själva rullarna var ganska trevliga. Vi åt upp och knatade vidare ner tillbaka mot strandpromenaden, som nu hade förvandlats (helt enligt våra gissningar) till ett fullkomligt gytter av människor, fjärrstyrda eldrivna bilar som barnen (och föräldrarna, som sprang efter och faktiskt styrde!) såg ut att ha riktigt kul med. På det extremt skitiga och nerskräpade havet åkte kärlekstrampbåtarna i form av svanar omkring och längs med hela strandpromenaden serverades grillad banan med socker/sirap/choklad, juicer och lite blandat annat. Moskén körde utrop när vi gick förbi och vi kände verkligen att vi var ”tillbaka” i kulturen och rytmen som Indonesien i mångt och mycket delar med Malaysia. Eftersom vi redan ätit skippade vi dock maten och gick direkt upp på vårt hotells tak och beställde in öl. Vi har inte druckit så mycket öl i Indonesien, givet att vår tid på båten på Borneo var under muslimsk personal, och att våra måltider i Pontianak var likaså, men en Bintang hade vi i alla fall fått på Jakartas flygplats på vägen hem från den resan. Nu skulle det bli fler, men eftersom taket tyvärr inte var den succen vi längtade efter begav vi oss en sväng lite längre ner på gatan, och hittade ett trevligt ställe där vi fortsatte få in någon mer semesteröl, friterade räkor, calamari och resans första sate ayam. Nöjda och glada gäller nu sängen med förväntningar på morgondagen!