Vi steg upp tidigt och gav oss ut för att kika på alla de där andra intressanta sakerna som Penang hade att erbjuda i form av det gamla fortet, regeringsbyggnaderna, kyrkor (utvändigt bara!) och vi gick längs strandpromenaden och sedan snirklade vi oss tillbaka genom Little India och Chinatown tillbaka mot hotellet.
Vi lyckades bjuda in oss på stans nudelfabrik (det stod fem personer och gjorde nudlar bakom en dörr som alla andra), det var verkligen inget stort komplex utan bara ett litet rum och några maskiner som först knådade deg, en som släppte ut det i tjockare degplattor, en som tunnade ut dessa och i slutet en kniv som skar plattorna på långs så att det blev nudlar av det. Rätt ut till motorcykeln som skötte leveranserna, och det var allt!
Väl tillbaka på vårt hostel packade vi samman våra saker, mötte upp sjusovarna i form av en styck aussie och en styck holländare, som hade missat frukosten och gärna hängde med oss ut för kombinerad lunch/frukost på ett veg-wok/ris-ställe.
Vi åt, och när vi var färdiga och skulle betala, betalade man dricka och mat till olika personer, så först fick Tiitin tillbaka växeln på den mat vi hade ätit. Lagom till hon hade fått den kom en buddhistmunk och stoppade sin skål under näsan på henne, så hon bara lade växeln i skålen istället för att behålla den. Likaledes stod Tiias en bit bort och betalade vad vi druckit, så han hade plockat fram en ringit i väntan på vad det skulle kosta, när han likaledes fick skålen under nästan. Tiias gjorde vad som kom helt naturligt för honom, han bara släppte ringiten i skålen.. Vilka lömska buddhistmunkar! Vi fick dock det välsignade armband som man brukar få så vi var nöjda. Kort senare kom en till och bad om pengar från aussien, så han gav skänkte också en slant, dock helt utan att få armbandet! Han var väl för sent för att rädda..
En liten trask vidare nådde vi så färjan över från Penang till Butterworth, staden rakt över sundet, och vi gick på den kombinerade bil och personfärjan. Bilar körde in längs relingen, och vi fotgängare fick mitten av båten, där de hade lite bänkar för oss.
Över sundet och till biljettkassan – vi skulle hämta ut de förbokade och förbetalda biljetterna till bussen. Efter en lång stund där det konstaterades att Tiias telefonnummer nog inte var passnumret (!) och efter mycket funderande på andra sidan biljettluckan, fick vi så ut biljetterna, och snart nog gick bussen.
Det blev en rejält skumpig tretimmarstur på först motorvägar och sedan småvägar. Bussens fjädring verkade bättre till hoppjerka än buss, men den tog oss genom palmplantager till vårt mål – Lumut och Pangkorfärjan.
Färjan gick omedelbart, så vi rörde oss bara på den och en halvtimme senare nådde vi Pangkor town – hoppade in i en rosa minibuss (så ser alla taxi ut här) och nådde vårt hotell på Pasir Bogak-stranden, vilket visade sig vara sunkigare än vi förväntat oss, men det dög.
Vi fixade oss lite mat, Tiias gav sig på en STOR tallrik apelsinkyckling och Tiitin satsade på en mix veg-tallrik. Fördelen med ett kinesiskt ställe är att de även serverar öl..
Vi lyckades även springa på två svenska familjer – nästan de enda västerlänningar som ön har att erbjuda, men så är det..Vi gick vidare och handlade lite vatten, ett par öl och framförallt nyårsbubblet. Alkoholfri bubblig druvjuice såklart..
På vägen tillbaka hem, hände dock något otrevligt. Längs vägen fann små träbroar över svackor i vägrenen. Då det kom en bil längs vägen valde Tiias att använda sig av en sådan träbro. Tiitin som bar på ficklampan valde ändå vägen och Tiias mörkerseende var förstört av en bil som stod med helljus mot oss lite längre fram. I ett hål i bron trampar Tiias igenom och drar upp ett rejält jack i vänster stortå, skadar hålfoten någonstans lite och slår sedan i knät rejält, så att det svullnar upp och inte har full rörlighet.
Tiitin hjälper dock Tiias hem och plåstrar sen om honom ordentligt med linda, plåster och kirurgtejp på ett sätt som skulle göra en sjuksköterska avundsjuk!
Det blev sedan tidig sänggång, med Tiias fot i högläge – och eftersom vi bestämt oss för att sova ut var det just vad vi gjorde!