Kuching dag 1
Frukosten i Kuching blev självklar så fort vi klev ut på gatan. Vi gick naturligtvis precis förbi ett Roti-ställe, och ingen av oss behövde fundera vidare på vad som gällde. Hur Tiias kan ha planerat denna resa hela hösten och totalt missat det faktum att Malaysia naturligtvis betyder Roti Canai från gatan överstiger hans förstånd. Roti canai (om ni nu inte kommer ihåg) är malaysiska pannkakor som serveras antingen enkla eller med fyllning och till det får man en sky-baserad curry, ibland med linser. Det är en av Tiias (och Tiitin) absoluta favoriter, men totalt omöjliga att göra hemma. Man måste se hur de gör dem för att man ska kunna förstå hur svår tekniken är.
Stärkt av denna frukost, gick vi så mot det som Kuching skulle ha att erbjuda oss. Vi tog promenaden ner mot floden och tog sedan en tur längs strandpromenaden. När strandpromenaden verkade mer eller mindre slut så styrde vi kosan inåt staden och hamnade genast bland massa shopping. Tiitins skor börjar gå sönder så hon slog till på ett par nya i samma stil för ca 20kr! Mathias fick sig också ett par nya sandaler men lyckan var när Tiitin hittade exakt likadana skor som de trasiga hon hade på fötterna, hon köpte genast två par till – skor som är perfekta för våra resor. De blev en del mer shopping innan vi vände kosan hemåt mot hotellrummet. Efter att ha dumpat shoppingpåsarna och lite vila var det så kväll och vi promenerade mot vad guideboken beskrev som ett bra ställe att äta på. Det visade sig att vi hamnade uppe på ett P-hus där man byggt upp massa olika stånd med färsk fisk och skaldjur – i massor! Vi bestämde oss efter många om och men att beställa in ett (1) kilo med grillade jätteräkor, marinerade i vitlök. En helt underbar måltid som tillsammans med en stor Tiger gick på ca 120kr! (dyrast hittills men definitivt totalt värt) Medan vi satt där och mumsade på våra räkor så kom regnet.. så när det var dags att gå var det inte mycket mer än att ta på sig regnponchon och börja traska hemåt för att få lite sömn inför morgondagens planer.
Dag 2 i Kuching vaknade vi och gick raka vägen ner och beställde oss ett gäng roti som vi åt med glupsk aptit. Kvällen innan hade vi bestämt oss för att besöka några av stadens gratis museum så vi pallrade oss iväg för att leta rätt på dessa. Vi började med att besöka ett litet litet akvarium, varav hälften var avstängt pga reparationer. Men vi fick se en del häftiga fiskar och massa sköldpaddor!
Vi fortsatte vidare över vägen till Sarawaks nationalmuseum (Sarawak är den malaysiska delstaten där Kuching ligger), och där tog vi till oss regionens samlade historia, dock baklänges då vi råkade gå vänster där vi skulle gå höger. Men det gjorde ingenting, ingenting alls.Ut igen, tillbaka över vägen och inspirerade av den sol som nu faktiskt lyste över oss satte vi oss och sög till oss av denna dyrbara soltid.
Vi gav oss så vidare, ner mot staden igen, i jakt på mat, skydd mot det annalkande regnet (kanske lite mer shopping på gång?), men vi kom inte speciellt långt, innan vi ville ta fram guideboken och orientera oss lite. En guidebok som Tiias på akvariet hade burit omkring på i handen, och som hade trodde hade stoppat tillbaka i ryggsäcken igen. Han letade.. och letade.. och guideboken fanns ingenstans att hitta. Inte ens efter att ha gått tillbaka till alla de ställen vi visste att vi hade varit, kunde vi hitta den – och vi fick inse att den var helt borta och att vi bara helt enkelt fick ge upp den. Hoppas att någon fick glädje av den i alla fall!
Tiitin tröstade sig snabbt med att investera i en ny väska, vilka underverk shopping kan göra för tjejer! Lagom till detta hade så det regn vi förutspått anlänt och vi fick snabbt fundera fram vad vi ville göra. Duckandes mellan presenningar som var uppspända som tak över shopping och matstånden hittade vi så en grill med spett – sådana spett som vi bara inte kunde motstå! Det blev ett gäng sådana medan vi väntade ut det värsta av regnet. Genom shoppingstråket tog vi oss framåt genom staden något så när torrskodda, innan vi gav upp och satte oss ner på en restaurang i slutändan av shoppinggatan.
Där tog vi så sen lunch, bestående av rå fisk, Umai på lokala språket och Kuchings lilla specialitet. Tänk ceviche med massor av chili, lök, vitlök, ingefära och citrus. Mums!
Detta innan vi sackade oss vidare hemåt för att hämta upp den tvätt vi lämnat in på morgonen (billigare och bättre än att bära omkring på extrakläder) och ringa Tiitins syster Helga på hennes födelsedag.
Lite mer vila sedan och sedan iväg för att hitta mat, hungriga som vi var. Vi hann dock inte mer än runt hörnet innan vi sprang rakt in i en kinesisk parad, med drakar av olika slag, bautastora rökelser och en massa ungdomar och barn som dansade och spelade. Allt upplyst av massor av lyktor och färgglada kostymer, flaggor och vimplar. Fascinerade blev vi stående – Tiitin fotandes för glatta livet, och Tiias förbannande sin lathet i att inte ha burit med kameran – vi skulle ju bara ÄTA!
Långt om länge led paraden mot sitt slut och de två, nu vrålhungriga turisterna drog sig till den ursprungliga planen, ett matställe runt hörnet från vårt hotell, men väl där blev det inget mer än en ny ölsort, kinesisk, men maten såg inte så bra ut. Istället drack vi upp och gav oss tillbaka till vårt beprövade ställe där vi fick lite käk i oss.
Hem begav vi oss för att packa igen, denna gången för Penang (Ö utanför Malaysias västkust, och vi lämnar således Borneo). Våran shoppingorgie oroade Tiitin för övervikt vid flyget (max 15 kilo per skalle) och vi hade haft 13 kilo innan. För att vara på den säkra sidan packade vi lite extra tungt i vårt handbagage. Trötta och redo att stiga upp tidigt dagen efter lade vi oss så att sova.