Vidare till flygplatsen igen, ännu en flygplats – men vilken flygplats! Kliver in i avgångshallen – utomhus, med grönska runt omkring. Vår flight skulle gå 06:05 – men på tavlorna stod det 07:00. Vi fattade ingenting, och inte gick det att få utförlig information på engelska på inrikesterminalen heller.
Medan vi strövade runt och letade information och sittplatser, blev vi totalt uttittade då vi var de enda västertlänningarna på hela terminalen!
Vi hittade till slut två bankmän som vi hörde skulle till samma destination som vi, så vi kidnappade dem helt sonika, och de fick styra oss rätt, trots att de var precis lika förvirrade som vi! Hurssomhelst, en halvtimme sena boardade vi planet, och snart var vi iväg igen.
En mellanlandning senare på en minimal flygplats (tänk radhuslänga) där vi blev tilldelade våra boarding passes sittandes i planet så anlände vi i Pangkalan Bun.
Vi blev uppmötta av Nopal, som körde os på icke-exiterande vägar till vår klotok där vi fick vila medans de sista förberedelserna blev gjorde för vår avgång.
Vi hörde ett ljud – ett öronbedövande aldrig avbrutet ljud. Det visade sig att de betongskalen vi såg var svalbo-fabriker, och det lång mängder utmed floden den första biten.
Precis när vi kommer ut från hamn, började det regna – eller ja, det var som någon hällde från en stor slev på oss. Lägg därtill lite blåst, och att vi rörde på oss, så fick vi stänga med presenningar och vänta ut det.
Ett par timmar senare möttes vi upp av Edy, vår guide med det enorma leendet (har ni läst Shantaram, tänk er Prabaker) och det var då dags för första höjdpunkten, Oruangutanger!
Det regnade fortfarande lite, men det glömde vi så fort vi kom fram till feeding platform – där satt en livs levande 100-kilos oruangutanghane och åt/vräkte i sig frukt. Och där stod vi på två meters håll! Fullständigt fantastiskt, SÅ häftigt!Vi fortsatte spana, men såg inget, och såg inget och började nästan misströsta. Tänk om vi inte skulle få se fler?
Men nog fick vi det! Först en liten koloni, sedan brakade det loss med mastodontkolonier på rad, och vi såg dem hoppa runt, bråka lite, grooma varandra, några små ungar, några gravida honor, och några hannar som var ordentligt välhängda – på fel ställe, i ansiktet!
Efter en candlelight dinner glev vi ner på vår madrass, uppe på däck och ackompanjerades in i vår sömn av en symfoni av cikador.Förresten, när vi angjorde vår sovplats, kom det precis förbi en flock långsvansade makakor alldeles nära oss!
Nu har vi just avslutat julfrukosten, sittandes på däck, medan vi sakta glider fram genom djungeln i en strålande morgon! God Jul!