Återigen var klockan ställd, då vi visste att resan ner mot södra kusten skulle ta ca 4 timmar så tänkte vi att det är lika bra att vi ger oss iväg relativt tidigt. Klockan skulle ringa vid 06:30 (bussens avgång 07:15) men Tiitin vaknade innan den hann ringa och stängde därför av den – för visst är det bättre att få vakna av sig själv?! Packa det sista, göra morgontoalett och klä sig, checka ut och sedan ner till vägen för att invänta bussen. På vägen införskaffade vi extra vatten och ett gäng bananer till frukost/lunch och fick instruktioner om vilken sida av vägen vi skulle ställa oss på. Tillsammans med en turist-barnfamilj, två andra backpackers och några lankeser väntade vi så tills en överfull buss dök upp och lankeserna ivrigt sa att detta var rätta bussen. Fick stuva bagaget framme hos chauffören och så sprang vi bak och hoppade in genom den bakre dörren. Bussen var så full att vi knappt ens kom in men tappert satte vi oss helt enkelt ner i trappan och så började vår hisknande nedstigning – tack gud för att bussen hade bra bromsar! Vi sa det aldrig till varandra men jag kan svära på att vi båda tänkte ”tänk om vi ramlar ut ur den ÖPPNA dörren” där vi satt i trappen och klamrade oss fast vid varsin ”stång”.
I skrivande stund, på verandan vid vår bungalow ,så blev Tiitin just avbruten då hon fick syn på en eldfluga som kom flygande förbi! Sicken grej!
Nåväl, resan gick i full fart genom serpentinvägar och bussen var mer eller mindre full hela vägen, dock lyckades Tiias skaffa sig ett säte och sedan dröjde det inte länge innan till och med sätet bredvid blev ledigt för Tiitin som vid det här laget var ganska matt i armarna efter att klamrat sig fast runt stången för att inte åka ut genom dörren. När det började lugna sig lite, serpentinerna var inte fullt så korta och branta så lyckades vi till och med sova en liten stund, även om det hände, ganska ofta, att vi vaknade med ett ryck då chauffören STOD på bromsen och alla runt oss fnittrade högt åt våra reaktioner.
Veliga, och felinformerade, hade vi sagt till ”konduktörn” att vi ville till Matara, en stad på kusten där vi fått informationen att vi skulle behöva byta buss för att ta oss till vår tilltänkta destination. Men efter att vi förstått att bussen vi satt på skulle fortsätta till Galla, en stad bortom Matar, med vår destination där emellan så frågade vi frankt om bussen skulle stanna i Mirissa och om det var okej att vi åkte med dit – det var inga problem.