Vi hade ställt klockan på halv åtta för att inte komma iväg för sent till utsiktspunkten och vaknade precis innan den skulle till att ringa. Klädde oss och steg rakt ut på verandan för frukost, Tiias hade redan dagen innan bestämt att detta skulle vara dagen då han provade Sri Lankesisk frukost, dvs. nudlar, rispannkakor, curry osv. Medan Tiitin, som aldrig varit ngn av en frukost människa, fegade ur och beställde vanlig ”continental” och likt barn på nytt gladde sig Tiitin åt att sina scramble eggs var formade till en liten gubbe, med toast som hatt, tomat-”båtar” som öron och mun och två små pepparkorn till ögon… Efter att vi avnjutit frukosten med den otroliga utsikten och blicken fäst på utsiktspunkten gav vi oss iväg längs med vägen så som guideboken föreskrev…
Efter en bit på den ”asfalterade stora vägen” så vek vi av in på en mindre väg/stig som förde oss rakt in bland teplantagen. Där siktade vi de första turisterna lite framför oss och blev även snart omgådda av ytterligare en hurtig turist, själva hade vi fullt upp att fotografera vyerna och kvinnorna som jobbar på teplantagen. Efter en bit kom vi fram till några trappor som såg ut att leda till toppen på ”little adams peak”, efter en del trappsteg, kom fler trappsteg och när vi tänkte att nu måste det väl ändå bli stig igen så blev de fler trappsteg och fler trappsteg, på vissa partier undrade vi ”hur i fanken ska vi kunna gå nerför dessa sen, då de var väldigt brant och väldigt smala.. och efter några pauser och en hel del svett och vilja ( dock inga tårar) så var vi äntligen uppe och… även om trapporna tagit andan ur oss så var det inget mot vad utsikten gjorde… vid sträckt landskap med små bergstoppar, större berg med vattenfall, teplantage med dess te-fabriker.. vi märker att det går inte riktigt att beskriva dess like.. nog hade den påfrestande ”klättringen” varit värt det..
Vi fotograferade som aldrig förr och sen satte vi oss bara och njöt… i tystnad.. det dröjde ett bra tag innan vi återfann orden och började diskutera huruvida den tilltagande vinden och de mörka molnen bakom oss skulle göra nedstigningen till en trist historia.. men samtidigt ville ingen av oss lämna denna underbara vy… Vi åt lite medtagna bananer och drack lite vatten innan vi bestämde oss för att det var dags att röra sig nedåt igen. Den här gången fick det dock bli stigen, som vi snopet sett att andra turister tagit när vi själva stretade med trapporna..
Väl nere, tillbaka i byn igen, styrde vi stegen mot guesthouset där vi tog en välförtjänt tupplur innan vi sedan gick ner till byn igen för att avnjutna något, vad som sägs, väldigt speciellt från Sri Lanka, en huvud/hår-massage med olja som sedan efterföljdes av en HEL-kroppsmassage, från topp till tå, framsida och på mage för att sedan avslutas med ansiktsmassage.
Som två nya människor, fast med extremt flottigt hår och med instruktionen att vi inte skulle duscha på några timmar, gick vi in mot byn för att se om vi kunde få nåt i magen då massagen satt fart på hungern rejält. Vi hittade ett ställe som serverade olika Rotti och vi tänkte att ”honung och cashew” lät ju inte helt fel. Sagt och gjort så gick vi in och tog ett bord, servitören kom för att ta vår beställning och frågade oss vad vi ville ha, när vi dock sa att vi skulle vilja ha en öl så sänktes rösten och han förklarade allvarligt fast med glimten i ögat att visst kunde vi få öl fast den skulle serveras som te eftersom stället inte hade något tillstånd. Fascinerade nickade vi leende och såg honom försvinna iväg med en termos i högsta hugg. Efter en liten stund kom han tillbaka med ”teet” som han serverade med en busig uppsyn och sa att han hoppades att ”teet” skulle smaka. Vi tyckte både ”teet” och Rottin var alldeles perfekt för två hungriga och törstiga turister.
Med nöjda magar och strupar gick vi tillbaka till hotellet där vi satt en stund på verandan, samtalade med personalen och återigen bara njöt av utsikten runt om oss innan vi gjorde oss i ordning för att återigen möta upp Holländarna för öl och mat. På vägen ner gick strömmen och vi gottar oss rejält i våra pannlampor och fortsatte vår promenad mot stället där vi sagt vi skulle mötas. Holländarna mötte upp oss och vi tog varsin öl innan vi gick vidare till ett ställe där vi tänkte käka mat. Middagen inleddes med varsin udda men god Majito ( O hade tydligen blivit A där) och fortsattes med att Holländarna åt varsin Pizza, och hur god den än luktade så kände vi båda att ”nej pizza kan vi få när som helst hemma” så Tiias tog en Singapor-nudel-grej och Tiitin en vegetarisk ”hotpot”, en ugnsform med massa olika grönsaker, linser och potatis med lite ost uppe på och sedan en grönsallad bredvid.
Under kvällen konstaterade vi att det är inte så stora skillnader på Holland och Sverige, något vi förundrades över och som gjorde att det kändes som att vi kunde kommunicera på helt samma nivå.
Efter många skratt och löften om att vi ska se till att de tar sig iväg till Heineken-bryggeriet genom att vi helt enkelt kommer till Amsterdam och ser till att vi får en guidning dit skildes vi så åt för den här gången. Holländarna skulle också resa söder ut men dock med bil med privatchaufför något som vi inte tycker är varken utmanande eller som passar vår plånbok – lokalbuss skulle de bli för vår del.