Har inte varit så duktiga att vi skrivit varje dag så här sitter vi nu o försöker skriva i kapp för er våra tappra läsare 🙂
Eftersom den här resan kom lite oplanerat så har vi inte riktigt fått koll på hur&vad vi vill göra…
Men utifrån att vi läst, sett och hört att landskapet i bergen, ungefär i mitten av Sri Lanka, ska vara något speciellt, tror att vi bland annat läst att Sri Lanka är förunnade med regnskog..
Det ska vara nåt alldeles speciellt att resa med tåg i detta bergslandskap.. och visst vill vi vara med om ”alldeles speciella grejer” ! Efter lite funderande så bestämde vi oss för att ta en lokal buss upp till vårt första stopp i bergen, Kandy, tio mil från Negombo, på fyra timmar… Lite fascinerade över att vi, när vi hörde runt i Negombo beach, fick olika tips om vilken buss vi skulle ta, till sist slutade det med att en Tuk-tuk körde oss nästan enda fram till bussdörren och pekade med hel hand; ”Den bussen går till Kandy”. Och när vi frågade honom om bagaget så gjorde han klart för oss att vi kunde stuva de på hatthylla i bussen.. sagt och gjort, på bussen inser vi att .. han hade nog inge vidare ögonmått för inte ens en tredje del av väskan hade fått plats på hatthyllan. Vi är inte de som är de så efter en del stånkande och pustande och ryck o slit så hade vi fått ner oss själva och våra två ryggsäckar på ett säte för tre personer, något vi sedan fick både betala för (en extra biljett för samma pris som för en person, dvs. 6sek) och skämmas, för bussen blev så full att folk fick stå.. och där satt våra ryggsäckar på bästa plats.
Förresten behöver vi väl inte nämna att bussen sett sina bästa dagar och att den framfördes med dörrarna öppna och i full fart… nåväl full fart i den takten den orkade med, med tanke på att tio mil tog fyra timmar…
Framme i Kandy hade vi givetvis ingen aning om var vi skulle ta vägen utan vi slängdes bryskt in i de myllrande stadslivet med massor av människor och fordon. På vägen, till ingenstans, hittade vi äntligen ett efterlängtat ”rotti-stånd”( Rotti är som pannkaka och i de här fallet mer som creps då de är fyllda med grönsaker/linser/potatis-curry,) där vi köpte på oss varsina två olika rotti-knyten och tog med oss i jakten på att hitta nåt lämpligt ställe att sätta oss ned för att käka. Efter en hel del promenerande kom vi äntligen fram till en sjö med en ”strandpromenad” med bänkar där vi satte oss för att njuta av vår första ”kothu rotti”.
Med mätta magar och insikten att vi ännu inte skaffat boende tog vi en Tuk-tuk till det stället som Lonely planet listat under budget och där man ska kunna få se apor. ( ni som läste om vår thailand-malaysia resa vet att Tiitin är barnsligt förtjust i apor) så valet blev ganska givet, dock visade det sig att det stället var fullbokat. Som tur är var det ytterligare ett ställe listat precis i närheten av det här stället och den här gången hade vi tur och fick ett jättefint, nybyggt rum för 1500rupies, ca 90sek och aporna satt redan på grinden o väntade på Tiitin – sicken lycka! Efter att vi njutit av utsikten från balkongen – en skog myllrande av liv, APOR fåglar, fjärilar och annat mysigt så fick vi instruktioner av ägarna hur vi lättast skulle kunna gå ner på stan.. ja som ni kanske redan förstått så ligger guesthouset lite avsides från centrum, sagt o gjort knatade vi neråt stan och efter en del om o men o titta på kartan så kom vi så fram till centrala delar av Kandy…
I Tsunamins rykten så blev vi lite förvirrade av alla sandsäckar som placerades på huvudgatorna.. Tsunami mitt uppe i bergen? Snarare kanske kvarlevor av de översvämningar som tidigare drabbat Kandy men varför höll de på att bygga upp dem på nytt, väntades det mer oväder? Det visade sig dock, när vi äntligen frågade, att det skulle köra något slags race i staden senare på kvällen.. vilken även fick stå som förklaring till alla poliser och beväpnad militär vi sett överallt..
Tiitin hade läst om det här stället som skulle vara fint att sitta på balkongen i kvällsolen, dricka en kall öl o kika på människorna på väg hem från jobb så efter en del letande hittade vi äntligen rätt.. in, upp och ut på balkongen där vi fick ett bord och kall öl. där konstaterar vi, småtröga som vi är, att vi skaffat oss riktigt bra platser inför kvällens race, som visade sig vara kval inför i skrivande stund dagens tävlingar. Vi passade även på att surfa lite gratis, uppdatera dagboken med vad vi skrivit tidigare o kolla lite mail… men mest av allt njöt vi av värmen, ölen och att sitta o titta på alla människor som rörde sig nedanför, flera av dem i fullfärd att förbereda inför kvällens race.. sandsäckar bars hit och dit.
Ganska snart började de bli fullt på balkongen där vi satt, dock verkade vi turister favoriserade, och snart fick vi frågan om ett par fick sätta sig vid samma bord som oss, ett bord för fyra. Det visade sig vara två tyskar, från Bonn, som befunnit sig väldigt länge på Sri Lanka pga. Att killens pappa ägde ett guesthouse och nu hade han gått bort.. så i 7månader hade de hållit på med allt pappersarbete som detta innebar. Ett mycket trevligt par med massa matnyttig information och tips till oss. Kvällen blev mycket trevlig i deras sällskap och till sist hade vi både druckit fler öl vad vi tänkt oss, ätit på samma ställe (goda grillspett) och gjort anteckningar i guideboken…
Nu lämnar Tiitin över skrivande till Tiias att beskriva kvällens olika race. Tre olika motocykelklasser (slöa, lite fortare och riktigt snabba hojar körde, med olika bra och noggrann precision i kurvan precis nedanför oss. När Mc-klasserna var över gick tävlingen in på sina bilklasser; den började med ett Mini-race (inte alltför trimmade). Gick alltså inte så fort, men gulliga var de.. Vidare kördes det en buggy-klass som gick undan. Och lät gjorde den, HÖGT! Blev verkligen racingkänsla där. Mellan buggyklassen och den trimmade mini-klassen kom det en gammal-häck-klass (gamla småbilar som lät mer än de körde). Den trimmade miniklassen var häftigast. Rejält pigga Mini-coopers och en bra fight om ledningen. Dock, såg vi, så kördes sista varvet med safety car, och två bilar saknades, bland annat Tiitins favorit, den med eldflammorna. Dessa kom senare, med intryckta fronter och upplastade på bärgare. Tiitin propagerar hårt för ett Tuktuk-race nästa år, Tiias håller med fullständigt!
Nöjda med en rolig kväll drog vi oss hemåt och somnade som små grisar (nöff nöff/snöff, snöff).