Hur många dagar har vi varit här? – frågan inleder vår Koh Lipe-dagbok.
Vi räknar på fingrarna utifrån vad vi ätit till middag; Dag 1 – dålig mat på resorten vi bor på. Dag 2 – underbara spett nere på ”walking street”, vi tar med oss dem och köper varsin öl på vägen ner till stranden och sitter där o njuter ( no mu = inget fläsk, Titiin är nöjd)
Dag 3 – Friterad kyckling och kinesisk broccoli. Dag 4 – Lyxar till det med grillade jätteräkor….Men hur vi än vrider och vänder så finns känslan av att det fattas en middag.. hm…
Nåväl, Koh Lipe erbjuder en mångfacetterad omgivning. Resorten vi bor på, Porn resort, på Sunset beach erbjuder billiga( 500baht/natten) bungalows – men NÄSTAN riktig WC = nästan riktigt toastol som man kan sitta på men ingen spolning, spolning sker sedvanligt med en skopa vatten från en hink brevid. En ganska så lugn o fin strand, dock har det nu i slutet på vår vistelse kommit fler och fler till resorten.. haha visst låter det fint, Resort, när ordet egentligen inte innebär mer än en samling bungalows 😉 Nåväl.
En bar, ett bageri ( flower power bakery med underbara nybakta toast dock lite dyra för vår backpacker-smak) och en dykshop. Och resorten tillhandla håller även nåt som vi inte riktigt vill kalla restaurang.. maten var usel. Men that´s it. Det är vad som finns i området runt sunset beach – underbart!
Kilometerlånga promenaden ner till ”Walking Street” och alla de butiker, restauranger och annat som har sin vistelse på ön, och allt förändras. Vi är här sisådär en vecka innan säsongen drar igång på riktigt, så mycket pysslas och fixas för högsäsongens stim och stoj. Trots detta är det en turist-ö vi har hamnat på, det märks tydligt. ”Walking street” får väl visa på hur tydligt detta är, då detta är det man som besökare ser – när man inte gör det som man kommer till Lipe för att göra – det vill säga utnyttja de kritvita stränderna, det alldeles kristallklara turkosa vattnet och reven som omgärdar ön, med allt vad fisk som kommer med det. Utan ett seriöst försök att snorkla, utan mer ett plaskande inom räckvidd från stranden har vi sett hur mycket fisk som helst. Hade vi varit mer seriösa hade vi kanske kunnat säga vilka de är, men som de avslappnade semesterfirare som vi är nöjer vi oss med att studera dess vackra färger. Vid strandkanten har vi flera dagar i rad stiftat bekantskap med ett sällskap fiskar som har simmat runt oss när vi legat där och slappat.
Dock förundras vi över att det inte verkar som Koh Lipe-invånarna har något större intresse av att ta hand om sin ö, det är skärp nästintill överallt och när en av personerna på resorten hellre krattar löv än att rensa upp de sopor som ligger runt stranden på resorten undrar vi om dessa kritvita stränder, kristallklara vatten och färgglada fiskar verkligen är så starka att vi turister inte ser skräpet? Och samtidigt kan det väl ändå inte vara så att ön överlever på det här sättet utan sina turister? Ja vad vet vi, vi har satt våra hjärnor i semesterläge och försöker mest av allt hålla en positiv inställning, även de gånger när saker o ting inte riktigt blir som vi tänkt oss…
Igår firades Loy Krathong, firandet av regnperiodens slut och som alltid infaller vid november månads fullmåne – så vi köpte oss en ballong och efter vår helt underbara middag på nygrillade jätteräkor tog vi oss ned till en av stränderna, sunrise beach, dit vi hört att flertalet skulle samlas för att skicka iväg ballonger och små flottar med vackra blomsteruppsättningar och ljus.. Det visade sig vara något av en tillställning för barnen, för dit vi kom var det en liten scen och massa skolungdomar som gjorde olika uppträdanden, danser och små-teaterpjäser… När det började dra ihop sig så gick vi ner på stranden och tände vår ballong som efter lite funderande verkade till slut vilja stiga mot skyn.
Via SMS har vi fortsatt kontakt med tyskarna (don’t mention the war!), och vi rapporterar mellan oss om våra strapatser. Får se om de tar en avstickar till Langkawi de också, de lät sugna, och avvaktar med spänning våran rapport.
De dagar som vi har spenderat här på Koh Lipe har i sammanfattning varit underbar trots de små, små obekvämheterna. Strandliv, det bästa vattnet kanske någonsin och allt som kommer med det har varit helt fantastiskt. Nu blir det Langkawi imorgon, det blir Speedboat de 45 minuter det tar att ta sig till Telaga Harbour, biljetten är bokad, väskorna (snart) packade och reslusten och upptäckarglädjen på topp! Oplanerat blir vår Thailandssemester vad det verkar; två veckor Thailand och en vecka Malaysia! (Tiias är överlycklig, KL baby!)
See you later alligator – på alla de språk som Malaysia har (men ganska snart).