Det är några dagar sedan vi lämnade Pak Bara. Inte i speedboat som det var tänkt, men väl i ännu en longtail.. Speedboaten var tydligen mycket försenad, så de arrangerade oss på ett alternativ. En timme, i förhållandevis bra vatten tog oss till Koh Bulon, nästa stopp i vårt ö-hoppande. Detta Koh Bulon, en liten ö med endast fåtalet resorts, en Chao Lei-by (sea gypsies) och en deserterad strand med vit fin sand och klart vatten.Ön saknar pir så enda alternativet att komma i land med en longtail är att helt sonika köra den rakt upp på stranden, vilket vi också gjorde. Ett rejält kliv av, plask i vattnet och plums i sanden så var vi i land.
Vi allierade oss med en schweizare på jakten efter boende – antingen vänster eller höger var det som gällde.Höger blev det och in stövlade vi på Bulone Resort, där vi blev incheckade i träbungalower på tredje raden från stranden, men med löftet; Imorgon blir det ett par bambubangalower lediga, de ligger på stranden, endast 300 Baht natten. Super tänkte vi och; ”De tar vi”.
Våran enkla, flätade bambuväggar och en WC som inte liknar våra europeiska toa-stolar, duger finfint. Vi kan tryggt konstatera att här finns inget mögel och ventilationen fungerar över förväntan…naturlig AC, kan det bli bättre? Vi somnar och vaknar till vågornas brus varje dag, en och annan geckoödlas läte och vinden som rör sig genom träden… På morgonen silar ljuset genom bambuväggarna och vi vaknar till ljudet av longtails, antagligen fiskarna som kommer tillbaka med morgonens fångst.
Ett morgondopp och sedan frukost bestående av det sedvanliga kaffet, rostat bröd med marmelad och antingen pannkakor eller omelett eller varför inte en tallrik med färsk frukt, såsom vattenmelon, banan och ananas… tillbaka till stranden, där vi solar, badar och läser våra böcker till framåt strax efter lunch.. Är vi hungriga så tar vi nåt lätt, någon dag har det räckt med en öl och lite snacks. Vi har även daglig leverans av nybakat till bungalowen. En kvinna från byn bakar kanelbullar, eller ja thai-versionen av kanelbullar med cashewnötter i fyllningen och idag kom hon med fortfarande varma stora amerikanska muffins, vi tog en choklad och en choklad-banan…
Igår när vi satt här på vår veranda och filosoferade tyckte vi att vi såg några bekanta figurer på stranden.. var det inte tyskarna från Libong? På avstånd kunde vi inte vara säkra så vi avslutade kortpartiet och klädde oss, det var ändå dags för middag så vi kunde lika gärna spana vidare för att se om det var tyskarna från Libong.. Vi gick genom vår resort och spanade på balkongerna men no luck.. vidare till nästa resort där vi satte oss för middag, det var en hel del människor där, tyskar, men inte våra tyskar..
Vi genomled en god men mygginvaderad middag innan vi rörde oss hemåt.. lite besvikna över att det antagligen då inte var våra roliga tyskar.. Men efter införskaffande av lite Chang och chips och en tanke på att inta dessa på verandan till bungalowen kommer de bekanta människorna förbi igen, och denna gången ser de oss och vi dem – jodå, det var dem! De fastnade på vår veranda en stund, men de behövde käk, så vi drällde bort, tillbaka till samma ställe som vi nyss hade ätit på – de beställde in mat och vi en tallrik frukt. Tokiga tyskar och vi, efter en supertrevlig kväll så promenerade vi med dem till sin resort och vi tillbaka till våran, och där vi drog oss tillbaka för natten.
Dagen spenderades åter igen med att lapa sol, lunchen var en kaeng phèt gai (jodå, beställd sådan, på thai, utan meny) och det var väl öns bästa mål mat hittills.
Titiin rekommenderar dock inte att man inhalerar denna starka soppa, för Tiias fick springa till köket för att skaffa vatten till en hostade och gråtandes tös som trodde halsen höll på att brinna upp… men gott var det!
Vi börjar känna att det rycker lite i longtail-tarmen och att det kan bli dags att röra sig vidare..vi har ju inte heller provat på ”speedboat” ännu… nåt som sägs ska vara ganska häftigt och vi har ju hela tiden haft tanken att vi ska ta oss ner till Koh Lipe och vidare till Langkawi/Malaysia. Det kan vara dags att lämna paradisön… antagligen med tanken ”vi kan alltid komma tillbaka, är det inte bra på Lipe så kan vi alltid ta oss tillbaka hit”… Ikväll beställer vi nog båten för avfärd mot Lipe imorgon..