Vi anlände så till Phnom Penh på eftermiddagen, och mot normalt sunt förnuft tog vi ett Rough Guide-rekommenderat ställe rakt av – vi bad en tuk-tuk-förare att köra oss dit och efter att ha tittat på ett par olika rum, bestämde vi oss för att vi skulle slå till på ett litet rum med fläkt uppe på femte(?) våningen, som man endast kom åt genom att snirkla sig igenom ett flertalet olika trapport i en labyrint (vilket Tiias tom. misslyckades med vid ett tillfälle, och gick till fel rum – där han naturligtvis väckte en kraftigt bakfull stackars kille som inte hade låst sin dörr ordentligt). Från fönstret och trappavsatsen fick vi en utmärkt utsikt över staden, och vi insåg att det var väl värt sina $10 natten.
Efter att ha styrt upp lite ärenden tog vi en promenad på stan för att ta reda på vad den hade att erbjuda oss. Vi gick bort till en av stadens marknader där vi investerade lite i ett par skor till Tiitin och vars ett par byxor. Vi drällde vidare lite ytterliggare, tog någon öl och hamnade sedan på ett supertrevligt ställe där vi åt, inte så långt från vårat hotell. Det blev sedan en relativt tidig kväll, men någon öl medan vi skrev lite på resdagboken och lite snack med en engelsk expat hanns med innan sängen kallade.
Vi vaknade så, dag två i Phnom Penh och hade bestämt att förmiddagen skulle ägnas åt att åka ut till det ökända Cheoung Ek, killing fields och den före detta skolan som användes som tortyrfängelse under Röda Khmerernas välde (Toul Sleng). Vi började med att ta en Tuktuk de en och en halv milen ut till Killing Fields, genom Phnom Penh och ut strax utanför staden. Vi kom så fram till platsen för minst 20000 mord, som bara är ett av många liknande i hela Kambodja. För att den ligger så nära Phnom Penh, och för att den är associerad med det ökända Toul Sleng-fängelset har man inrättat det till en välbesökt minnesplats.
Väl på plats insåg vi att man hade utvecklat det hela till en stor turistattraktion med bärbara bandspelare som guide och olika punkter, där man förklarade vad som hade funnits där, vad man skulle titta efter osv. På många ställen hade man inte grävt ur samtliga ben ur massgravarna, och en del dök, läskigt nog upp ur marken fortfarande nu. På vissa ställen kunde man se rester av ben ligga framme för allmän åskådan, läskigt nog. Under tiden fick vi som sagt lyssna till historien och Röda Khmerernas blodiga styre, deras drivkrafter och deras tillvägagångssätt. Slugiltligen gick vi in i minnesbyggnaden, där man hade tagit de kranier man har grävt upp på fältet, och efter att man utfört den rättsmedicinsksa undersökningen har dessa ställts ut här, huller om buller och i stora glasburar, många meter upp i luften – 9000 kranier på en plats.
Väl färdiga med Cheoung Ek gick färden in mot staden igen och till Toul Sleng-fängelset, från vilket många av de döda på killing fields kom ifrån. Här hade de hållts fångna, torterats ur sina bekännelser (väldigt ofta falska) och sedan skickats vidare för att avrättas. Bilder, livshistorier och autentiska dokument från fängelset ställdes ut i dessa lokaler, och mycket av inredningen i form av celler, redskap och liknande.
Hela denna förmiddag spenderades alltså i dödens tecken, och det var en lite halvtryckt stämning som rådde när vi bestämde oss att det fick vara nog och vi kördes tillbaka till vårt hotell, allvaret i det hela hade inte undgått oss. VI käkade lunch och arrangerade vår vidare färd mot Koh Rong, där vi slutgiltligen fick en bokning på en bungalow för våra planerade fyra nätter, och med detta kunde vi även boka en buss ner till Sihanoukville från vilket vår båt ut till ön skulle gå. Efter vår erfarenhet av Perhentians i somras (där folk fick lämna ön igen, när de inte fick rum någonstans) vågade vi inte åka ut till ön utan en bokning.
Vi gav oss så ut på stan igen, och tog en supertrevlig promenad längs strandpromenaden, vi stannade till och tog varsin öl på en supertrevlig restaurang, innan vi gjorde en räd mot stadens nattmarknad. Vid det laget hade vi hunnit bli hungriga – snacka om att vi blev glada när det ena grillspettståndet efter det andra bredde ut sig framför oss. Tiias provade en av de lokala specialiteterna, ett friterat ägg, med ett kycklingfoster i ägget.. smakade som kyckling! I övriga valde vi lite dumplings, en rulle inrullad i ångat rispapper, lite crabsticks, någon kycklingkorv – alltsammans supergott för våra svultna magar!
Ett varv på marknaden gav så lite blandade inköp, innan vi gav oss tillbaka till vårt hotell för att packa väskorna – vi skulle resa från staden med nattbussen mot Sihanoukville klockan 02:00 – okristligt tidigt igen, och vi hoppades att vi skulle få sova några timmar på den 3,5-4 timmar långa resan. Om inte annat skulle vi definitivt få ta en ordentlig eftermiddagslur, väl på plats på ön som ska vara vårt hem för fyra nätter.