Pappa Ola, nu ska du få höra. Vi tror att du skulle vara otroligt avundsjuk på vår upplevelse idag, och som kommer att fortsätta imorgon. Det gäller kanske er alla andra också, har vi en känsla av.. Vi vet inte riktigt hur vi ska börja beskriva vad vi har gjort och sett idag. Vi slog som sagt till på vår tvådagars motorcykeltur, och oboy, det är underbart.
Vi började dagen med att fräscha till oss och göra oss redo för att ge oss ut på vägarna. Vi gick ner till hotellreceptionen och möttes där av våra blivande förare för dagen. Vi löste utcheckningen och våra väskor hamnade på bönpallen bak. Vi satt upp och började åka ner till vår frukost där vi åter igen diskuterade igenom våra önskemål medan Pagoda (den ena föraren) ringde några samtal som han lovade handlade om våra planer.
Några baguetter senare satte vi så upp för vår första riktiga tur, där vi åkte ur staden i en kort stund innan det första stoppet var ett faktum. En vinfabrik, som producerar det i Vietnam världsberömda vinet. Något vi faktiskt specifikt bett om att få se. Nog för att vi inte fick se själva druvorna och den delen, utan den delen som fanns just på denna fabrik var själva fermenteringen och tappningen av vinet – inte för att vi klagar för den delen, Parallellt med vintillverkningen så tillverkades det kronärtskockste – visst låter det udda men det är själva verket ganska gott och ska enligt vad som sägs vara bra för hjärta, lungor och generellt för att få en att slappna av. När vi satt ner för att dricka lite te med managern av stället ( vår guides granne tydligen) så fick vi se den danska flaggan (!) i det fina besöksrummet, på väggarna satt även fotografier av vad vi tror är den danska drottningen som tydligen besökt fabriken hon också. Vi fick även med oss en flaska rödvin på slutet av rundan för vilken vi tackade allra hjärtligast. Sedan bar det av till nästa ställe, Vi susade på snirklade vägar genom rader av växthus fulla av blommor, Da Lat det största området för uppdrivning av blommor. Vi såg även massor av grönsaksodlingar. Vår tur förde oss vidare upp i bergen, genom fantastiska landskap till en sjö som kallas för ”paradise lake”, något som påminde om svenska värmland. Vidare därifrån tog våra guider oss till det första misstaget på resan – ett vattenfall som tydligen står på listan för utflykter ordnade av Pegas. För er som inte varit i Egypten eller på Phuket är Pegas tydligen en av de stora resebyråerna i Ryssland, tänk Fritidsresor, men med det ryska beteendet. Burrrr. Klättrandes upp och ner för vattenfallet kände vi att det inte ar värt det, men, vi var ju tvungna att titta? Som tur var, visade det sig att vattenfallet var det enda turistanpassade stoppet på vår färd (hittils, under dag 1). Resten av ställena verkar vara helt enkelt männniskor som våra guider känner på ett eller annat vis – eller, vad vet vi, som de bara kännner till och dyker in hos (eller, vad vet vi, kanske betalar de dem något litet?).
En liten bit från vattenfallet stannade vi till igen. Denna gången vid något som egentligen inte var mer än ett skjul. Vart hade de tagit oss undrade vi medan vi klev av? Men så såg vi det, kaffebuskar! Vi klev av och snabbt nog fick vi färska kaffebönor i handen. Vi skalade dem och fick smaka på hur färskt kaffe smakar. Lite sött, lite slemmigt och man fick inte tugga på dem. Då försvann det söta och blev mer strävt.
Resan fortsatte, fortfarande genom ett fantastiskt landskap, men nu gick det tydligt nerför och vi åkte alltså nerför berget. Nästa stopp blev på ett ställe där de producerar en speciell sorts svamp. Man blandar spån i en påse, från toppen stoppade man i en pinne som hade preparerats med svampsporer. Dessa påsar hängde man in i temperatur- och luftfuktighets-reglerade bambuhyddor. Påsarna fick därefter hänga där någon vecka till svampen växt till sig och man kunde skörda.
Över vägen tog vi sedan ett kaffestopp på ett lokalt kafé, i den bemärkelsen som Ca Phé, alltså ett ställe som serverar det vietnamesiska kaffet, som serveras starkt, gärna med is och med kondenserad mjölk. Grönt te ingår, och serveras i små glas bredvid.
Hungriga bad vi om att få lunch, så nästa stopp var för lite ris, kycklingklubba och lite grönsaker med. Till detta fick man så en sur soppa, fisksås med chili (vietnamesisk specialitet och som finns ÖVERALLT) och soya, Vi åt med god aptit, även om Tiitin muttrade lite över det slemmiga kycklingköttet.
Vi åkte sedan vidare och blev inskuffade i vad som uppenbarligen var någons hem, egentligen inte mer än en yta bakom huset. Vi blev lite misstänksamma när det luktade gris på vägen ner, Väl nere möttes vi av en stor destilleringsapparat med massa dunkar runt omkring. Det eldades friskt under apparaten. Här gjorde man Risvin, och av en sjuårig flicka serverades vi 35% risvin ur en stor platsmugg. Gott, men starkt. Kanske lite tidigt på dagen också.. vad använde man för att elda? Jo kaffebön-skal, perfekt i ett land som är världens andra största kaffeproducent! Och vad gjorde man av rismassan som blev över? Matade grisarna så klart. VI har börjat förstå att vietnameserna vet hur man tar tillvara på saker och ting. Snacka om återvinning,
Vi åkte sedan vidare igen, och stannade till längs vägen utanför ett hus, där gjorde de något som vi hade sett många gånger längs vägen. De stod och skalade kaffebönorna. De använde en maskin som separerade skalen från bönorna. Vad som kom ut var ljusa, gröna ”korn”, inte helt olikt rågkorn som i sin tur förpackades i stora säckar. Skalet dammade ordentligt, men det hade man löst någorlunda bra genom att läppa ut den genom en slang som man hade lagt under en pressenning.
Färden fortsatte igen, fortfarande med samma underbara utsikt, och nästa stopp var på ett ställe där en familj producerade rökelse. Vi har ju aldrig tänkt på hur de produceras, men nu såg vi. Man blandade den pulvriserade, torkade barken från sandelträd och från kanelträd. Detta blandades sedan med vatten till en massa. Massan stoppades i en stor tratt ner i en maskin. Framför maskinen satt en kvinna och (skrattande), i en hiskelig fart förde in små färgade bambustickor. Ut kom en färdig rökelse, nåja, så fort den fått torka i alla fall. Vi köpte med oss ett paket, för vilket vi betalade hiskeliga 10000 dong (3 kr).
Upp på motorcyklarna igen och fortsatt njutning av den vietnameiska landskapet. Nästa stopp, också det, i typ ingenstans, längs med vägen, i en liten stuga satt en gubbe och gjorde nudlar. Vi har alltså återigen lyckats få se tillverkning av nudlar, denna gången dock risnnudlar (förra gången i Malaysia, var det vanliga äggnudlar). Han hade en smet som han bredde ut över en lagg, som bestod av en uppmurad kulle, i ena änden så var det en eld, och under så satte det, vad vi tror, stora kastruller, fulla med vatten, ovanpå dessa så var det trätt tyg, som fungerade som laggen, där mannen bredde ut smeten innan han la stort lock uppepå. Tänk er stora pannkakor/tortillabröd. Efter en stund tog han och fyllde på med mer smet innan han tog en pinne och trädde av smeten och la den för att torka. När kunderna kom och köpte hade han sedan en handvevad strimlare som gjorde dessa till nudlar. Maskinen var nog helt ny, för han var mäkta stolt över den. Tidigare hade han tydligen skurit de för hand med en huggkubb och kniv.
Strax därefter kom vi till en packrems-fabrik, med återvinningstänk deluxe, åter igen. Mannen som äger stället har av gamla maskindelar från traktorer och mopeder byggt maskiner som tillverkade dessa packremmar.
I första steget hämtade han gamla uttjänta innerslangar som han för hand med hjälp av en maskin skar upp till remsor, och sedan limmade ihop till långa remsor. På ett annat ställe nystade en maskin upp gamla kläder och tyger till trådrullar. Dessa båda stoppades sedan in i en tredje maskin som flätade/vävde in gummit i trådarna och ut kom långa remsor av färgglada gummiremsor, som barnen i familjen (barnarbete!) sedan satte krokar på.
Rakt över vägen odlade de passionsfrukt på stora rankor. Vi kände först inte igen dem, de var större än limefrukter, nästan som citroner, och gröna i färgen. Inte bruna och skrumpna som de vi får hemma. Vi fick med oss ett kilo tillbaka till motellet, dit vi nu har kommit och checkat in på. Rummet är sunkigt, men duger bra för oss – MEN – utsikten är verkligen att dö för! Vi har risfält i förgrunden och bergen i bakgrunden. Helt makalöst! Resten av kvällen ska vi ägna med våra guider, så det blir mat, kanske lite öl och förhoppningsvis lite allmän trevnad.