Vi ställde klockan för att vara i god tid till det indonesiska konsulatet som vi behövde besöka för att slippa vara begränsade av hur och var vi vill ta oss in i Indonesien. Vanligtvis får man visa-on-arrival när man som svensk kommer in via de större städerna men vår resrutt skulle ta oss via en mindre stad och därmed behövde vi skaffa visum innan dess. Mer eller mindre oplanerat hamnade vi dock bara ett kvarter, dock med en å mellan, mellan hotellet och konsulatet så vi promenerade dit till klockan nio då de skulle öppna. Vi blev dock stoppade vid grinden av en vakt som pekade på en skylt ”long trousers/långa byxor”, där stod vi i våra shorts med lång näsa. Vi konstaterade dock halvkäckt att tur att vi bor nära och gick så till vårt hotell där vi hämtade våra byxor, packade ner dem i ryggsäcken, för det kändes alldeles för varmt för att fortsätta resten av dagen i byxor och så gick vi så tillbaka till konsulatet där vi drog på oss byxorna utanpå våra shorts och blev välkomnade in.
Väl inne så gick vi fram till disken som sa ”visa” och här stötte vi så på nästa hinder för vår resa till Indonesien. En tjänsteman som räknade upp ett helt gäng papper som denne ville ha, snopna trodde vi att det skulle räcka att vi hade våra pass och att vi hade de USD som man brukar betala visumet med. Nej då, den här herrn ville så ha; kopia av pass-sidan med personlig information, kopia på vår stämpel som vi fick när vi kom till Malaysia, kopia på vårt sista visum från tidigare Indonesien-resa, han ville dessutom ha kopia på vår utresebiljett och så skulle vi fylla i en blå fin blankett också.
De skulle kunnat ta kopior där, men då vi inte hade biljetterna med oss fick vi bege oss tillbaka till hotellet igen, hämta upp dessa, låta vår hotellpersonal dra kopior på dem, och så knata tillbaka till konsulatet. Vi lämnade in alla pappren – och fick betaluppgifter. Gå till banken (de pekade en bit bort) och betala. Så kuskade vi iväg igen, betalade på banken,
fick kvitto, tillbaka till konsulatet – och äntligen godkänt! ”Kom tillbaka klockan fyra så är det klart!”. Äntligen kunde vi slänga av oss byxorna och ta oss iväg för att göra vettiga saker med dagen. Vi knatade så iväg genom staden för att kika lite och ha semester!
En liten sväng om ett köpcentrum blev det på vägen innan vi kände oss redo för dagens första öl. KK var ganska fullt av kinesiska malaysier – bra för oss, för vet ni, man kan alltid lita på kinsesen – att han/hon ska ha öl! Så vi knatade in på en kinesisk restaurang och beställde in!
Efter detta kikade vi på en av de små punkterna, ett gammalt klocktorn – innan vi knatade upp för trapporna/stigen upp till stans utkikspunkt. Det var mysigt, det var härligt och det var varmt och skönt. På gott och ont kändes det också sådär hemtrevligt som Malaysia känns för oss – det är inte lika oordnat och kaotiskt och dysfunktionellt som tex. Indonesien, utan känns verkligen som om man kommit halvvägs mellan ”Kaos-Asien” och väst.
En av sakerna som vi älskar att göra var vi än kommer är att gå på de lokala marknaderna – de har olika varor i olika länder, men är alltid en kommers, förhandlingar, diskussioner och en plats där folk verkar träffas. Vi gick genom fruktmarknaden – lyckades plocka på oss fyra lokalproducerade cigarrer för motsvarande 4,50 svenska. De kommer att bli kanonbra till nyår. Efter fruktmarknaden kom så den i Malaysia obligatoriska torkad-fisk-marknaden, med både stora torkade fiskar och pyttesmå fiskar som de använder mer som krydda än som ingrediens i det malaysiska köket, och som är viktig ingrediens i nationalrätten Nasi Lemak.
Vi var så omedvetet tillbaka på ”Waterfront”, där vi insåg att tiden var perfekt mogen för en öl till innan vi rörde oss vidare hem för ett nytt besök på konsulatet. Vi kunde så stoltsera med faktiskt våra första riktiga visum! Tidigare har vi alltid klarat oss på besökstillstånd eller Visa-on-Arrival – och har inte alls haft behovet att skaffa visum. Stolta som tuppar gick vi tillbaka till hotellet, bytte om till sol-outfit och fick lite från dagens sista strålar sol. Tiias fick också en stund i poolen.
Och så gav vi oss iväg igen för att hitta något att stoppa i magen. Öl var inte samma problem som i indonesien, så vi hittade en bar/restaurang som hade både öl och vad det verkade, vettig mat. Det blev filippinsk nudelwok till Tiitin, och Tiias kunde knappast motstå den grillade tonfisken, som var mycket bra tillagad! Lyckat!
Så lade vi upp planen för morgondagen, vi ska åka tåg ut till Beaufort och vidare till Tenom, i Sabahs inland. Därifrån hoppas vi ta bussar/minbussar eller vad som, landvägen till Tawau, från vilket vi sedan ska flyga in i Indonesien. Tåget går 07:45 imorgon bitti från järnvägsstationen nära flygplatsen.