Igår, dagen efter vårt skeppsbrott blev en sådan dag när inte mycket hände – det blåste och det regnade av och till, men det var fortfarande varmt. Detta betydde att vi fortfarande kunde koppla av, läsa våra böcker, spela lite tärning (kortspel var inte att fundera på pga. vinden) och bara allmänt ha det bra. Våra ryggar som blev kraftigt brända tackade oss och vädret!
Idag gjorde vi så ett nytt försök på djävulsrockorna. Detta skulle bli den halvdagen vi ”gått miste om” på drift i båten. Precis när vi klev i båten, såg vi bara några meter därifrån en liten rocka som simmade förbi och fortsatte längs stranden. Vi tog det som ett gott tecken där och då, men i bakhuvudet malde ändå funderingen. ”Om det finns en här nu, betyder det att det inte finns några där de ska och brukar vara?”.
Vi gav oss i alla fall iväg ut, hittade vår plats där vi skulle kliva i, men ganska snart insåg vi att det inte skulle finnas några rockor där – det fanns ingen krill (favoritmaten) i vattnet, och modfällda snorklade vi runt en sväng. Vi åkte till ett annat ställe och snorklade vidare, men det var ju rockorna vi ville se!
Snart nog tröttnade vi i alla fall, och molokna klev vi i båten igen, och gav oss iväg tillbaka mot land.. Och sedan såg vi ett par sidan om båten! Några snabba tittar, och sedan klev, ja, kastade vi oss i vattnet fort som attans för att hinna se någon från under vattnet också. Vi misslyckades, men vårt sällskap på turen, som redan några dagar innan hade haft en fantastisk tur med massor av rockor fick några glimtar. Orättvist! Det visade sig att rockorna bara var på genomresa och snart var de försvunna igen, och vår chans att se dem borta.