I morse ringde klockan tidigt, börjar bli en vana, men idag var det inte svårt att kliva upp. Vi kom snabbt upp ur sängen ( detta trots gårdagens 4 mojitos!) och packade ihop våra väskor. Ner till frukost.. Tiias provade nåt nytt ”läskigt” som visade sig vara typ som den svenska versionen av biff med bambu, dock utan bambun. Gott tyckte hans svenska smaklökar. Efter frukosten så checkade vi så ut och iväg till den gratis buss som skulle ta oss till dagens destination.
Fem kilometer senare var vi så framme, av med kläderna och redo att möta havet och solen. Där vid havet möttes vi snabbt av Keira. En skönhet på 200kilo som vi båda blev förälskade i. Hon var vacker, charmig, god humor och glimten i ögat – Vilken fantastik individ! Med risk att låta som en orgie så kan vi i alla fall berätta att vi simmade med henne, smekte henne och t.o.m kysste henne på läpparna – vilken upplevelse. Hon hade silkeslen hud, inte konstigt eftersom hon tydligen, enligt utsaga, fjällar skinn varannan timme! För er som inte förstått det ännu så pratar vi givetvis om en delfin!
Vi har uppfyllt två stora drömmar på denna resan. Först simma med valhajar och nu simma med delfin. Som Tiitin uttryckte sig – ”nu kan jag dö lycklig”.
Lite mer seriöst kan vi berätta att vi tagit oss till ett ställe som heter Subic Bay och närmare bestämt Ocean adventures. Vi åkte hit igår 30:e från Manila, en resa för sig, åter igen. Vi tog oss från vårt hotell, tog en jeepney till en huvudgata och därifrån tog vi sedan ett ovan-mark-metro-tåg en bit innan vi gick sista delen till busstationen för det bussbolag vi hört skulle gå till Olongapo, grannstad med Subic Bay frihandelsområde, där också Ocean Adventure ligger. Väl vid busstationen tappade vi modet när vi såg kön till biljettluckan och Tiias höll nästan på att bryta ihop där ett tag. Vi ställde oss så i alla fall i kön, och sakta, sakta ringlade vi oss fram i kön. När vi NÄSTAN var framme, bara en enda framför oss, kom det en bussbolagsanställd och kallade – Olongapo? Ja, svarade vi och blev inskjutsade i en buss, en lagom full, bekväm buss – och tänka sig – WIFI, på bussen! Här sitter vi i något som knappast kan betecknas annat än U-land, och de jäklarna har internet på bussen!
Tre timmar skulle det ta – men det blev 4,5 timmar. Framme så gick vi så över floden ”gaten” till subic bay där vi tog en taxi till ocean adventure.
Väl på plats så möttes vi av välkomnande personal och Tiias sa direkt ”snälla säg att vi kan få simma med delfinerna idag” men trots att Tiias bönade och bad så fanns det bara EN ledig plats. Vi funderade en stund och bestämde oss för att skriva upp oss för första tiden dagen efter. Lite nedstämda satte vi så oss för att invänta den gratis buss som skulle ta oss tillbaka till stan där vi skulle leta upp ett hotell. Vi hade fått ett tips av personalen som välkomnat oss men när vi var tillbaka i stan så såg vi att ett av de ”lite finare hotellen” hade något erbjudande så vi sa till varandra – det skadar inte att fråga. Sagt och gjort och efter en liten deal hade vi så ett superior rum och lite av våra kläder på väg till tvätt.
Efter en stund på rummet bestämde vi oss för att leta rätt på lite mat. Vi frågade personalen i receptionen som hänvisade oss till shopping mall i närheten. När vi närmade oss shopping centrat så såg vi på avstånd ”Thank God Its Friday”, ett ställe vi vet har goda drinkar hemma i Sverige, så med tanke på hur billigt allt är här så tänkte vi – goda och billiga drinkar är den perfekta starten på kvällen. Sagt och gjort. Vi satte oss ute på verandan och beställde varsin ”bottomless Appel Mojito” som två oerfarna så tänkte vi att ”bottomless” måste vara deras ”coola” namn på en extra stor och den kostade ju bara några pesos mer än den vanlige. Vi beställde också lite snacks till drinkarna och njöt av kvällningen. När servitören försökte sno Tiitins glas med en fjärdedel kvar så blev vi lite förvånade och sa att vi inte var klar med den. Efter en stund bad vi om notan, redo att gå vidare. Döm av vår förvåning när de kom två nya mojitos med notan. Vi tittade lite fundersamt på servitören och sa något om att vi har inte beställt dessa. Han log stort och sa något i stil med ”ni beställde ju bottomless, ni har fri påfyllning”. Vi ville ju inte göra honom besviken så varsina fyra mojitos senare lämnade vi så restaurangen och hängav oss till fönstershopping. Vi införskaffade oss dock en flaska bubbligt vin och en flaska rödvin för stundande nyårsafton. Nöjda begav vi oss hotellet där vi somnade sött.
Dagen efter så är vi så tillbaka till hur vi inledde denna dagboken. Vi anlände så till ocean adventure ch fick där en kort introduktion kring vad vi skulle tänka på, hur man skulle bete sig i vattnet och sedan fick vi varsina flytvästar och så delades vi 8 personer in i två grupper. Vi fick gå ner i vattnet och där stod en instruktör som visade oss hur vi skulle göra när delfinerna kom för att hämta oss ut till flottarna där de andra instruktörerna väntade på oss.
Det är svårt att finna ord för känslan när allt helt plötsligt blev verklighet, där kom en delfin simmande mot Dig för att bogsera Dig. Instruktören såg till att delfinen la sig på rygg och så bad de en att fatta tag i fenorna, med raka armar och slappna av. Och så satte den av genom vattnet. Vilken otrolig känsla.
Vi kände musklerna som drev oss framåt i vattnet längs hela kroppen, de lena men fasta framfenorna och undan gick det när vi så togs med ut till flotten där resten av trekvarten med delfinerna skulle spenderas. En och en kom vi så på plats och nu fortsatte interaktionen med vår delfin, som vi fick veta hette Kiera, var nio år gammal och var en flasknosdelfin.
Vi låg sedan och flöt runt delfinen medan vi på olika sätt fick interagera med henne, vi fick instruktioner om handsignaler vi kunde använda för att få Keira att göra ”lite konster” och umgås med oss. Vi kelade med henne, på ryggen, kittlade henne på magen (hon var enligt instruktören lite kittlig så att hon flaxade med framfenorna). Vi pussades även och fick ta på hennes taggiga tänder och mjuka tunga utan att hon protesterade. Snarare verkade det som om hon gillade uppmärksamheten.
Sedan dansade vi pardans med henne också – hon var en utmärkt partner – även om Tiias tyckte det var lite konstigt att damen förde. Vi tog tag i hennes fenor och lade benen runt hennes kropp – mage mot mage – precis som en vanlig pardans. Hon började då snurra runt med oss i vattnet. Vidare sjöng hon sin delfinsång och visade hur fort hon kunde simma – men även det imponerande ståendet på stjärtfenan där hon tog sig framåt i vattnet, både framlänges och baklänges.
Under vissa av momenten verkade dock nästan som om hon istället för att göra dessa konster – ville vara lite obstinat och fortsätta gosa med oss. Detta med det busiga leendet som delfiner kan ha..Tyvärr sprang de 45 minuterna iväg för oss och innan vi visste ordet av det fick vi sedan hjälp av Kiera att ta oss tillbaka till stranden, säga adjö till henne och sedan avsluta det hela med en dusch och klädombyte. Det var sorgligt att säga hejdå till henne så fort – men sånt är livet. Skötaren lovade att vi skulle fått ta med henne om vi lovade att ge henne 13 kg fisk om dagen.. Dyr i drift alltså, den damen!
Sammanfattningsvis var det en stor upplvelese – det var ett uppfyllande av en dröm vi båda har haft, och vi kommer ta med oss den hela livet. Givetvis reflekterade vi över hur bra de hade det. De levde i naturliga inhägnader i havet som var ganska stora – större än vi hade förväntat oss, men trots det lite för litet. Samtliga djur kommer enligt vår uppfattning från skadade djur som fastnat i fiskenät och tack vare centrets veterinäromvårdnad överlevt. Man kan sedan ifrågasätta om det stämmer att inga av djuren skulle kunnat återföras till det vilda eller inte, men det vet vi inget om. Generellt är känslan dock att de verkar ha det ganska bra.
Med stora leenden tog vi oss sedan tillbaka till hotellet och hämtade våra väskor, knatade ut ut Subic-området till den angränsande staden Olongapo. Vi stannade till och käkade fantastiska vårrullar i ett hål-i-väggen-ställe med en supertrevlig innehavarinna. Med 3 vårrullar var och varsin cola kostade det hela 75 peso ~ 11 kr, och mättade gott!
En timmes bussfärd senare och ytterligare en tricycle senare checkade vi så in på beachstället vi bokat för två nätter. Resterande delen av nyårsafton spenderade vi på beachen, uppdaterade resdagboken och, traditionsenligt spenderade vi tolvslaget på stranden med ett sött, unket bubbel och Tiias tog sitt traditionsenliga nyårsbad.