Vi började första dagen på Ericas Lodge med en stadig frukost på torkad saltad fisk och ris (ja, bara Tiias åt detta) medan Tiitin åt en omelett och strips gjorda på sötpotatis. Fisken var en beställning från Nanette som Tiias kort och gott sa ”jag tar vad hon tar”..
Vi var sedan otroligt nyfikna på vad Long Beach kunde vara – och var tvungna att ta oss ner där direkt. Vi kom ut genom en stig och möttes av… just det, så långt ögat kunde nå på vart håll fanns det sandstrand, kantad av palmer, precis som bilden av en riktig paradis-strand. Enda minusposten var de lite för höga vågorna, ja, och så vädret som var halvdant. Solen kämpade, den kom och gick lite grann, men efter lunch förlorade den så kampen på regnet, och vi fick ge upp. Väl tillbaka vid vårt boende spöregnade det, och vi bestämde oss för att det nog var dags för lunch.
Vi bestämde oss dock, när regnet lättade lite, för att vi skulle ge oss in till San Vicente by, för lunch och internetaccess, vilket fungerade okej – men vår plan att boka biljetter från Palawan gick om intet på Philippine Airlines krävde passnummer, något vi tyvärr inte hade med oss där och då. Vi stannade också till på marknaden och köpte på oss ett par stora fiskkotletter och lite frukt innan vi åkte tillbaka till vårt boende.
Kvällen fortsatte i samma makliga tempo – vi fick våra fiskkotletter grillade och fick tillbehören till den. Ägarinnan av stället satt med oss och umgicks, och vi berättade historier för varandra, skrattade mycket och lärde oss mycket. Språken växlade mellan engelska och tagalog (det lokala språket i filippinerna), men även när det pratades tagalog översatte Nanette till oss, om det var något intressant. Maten och det trevliga sällskapet fick oss att stanna en natt extra, trots att Tiitins sömnbrist egentligen krävde att vi skulle lämna stället åt råttorna.
Dag två var vädret lite bättre och vi spenderade stora delar av dagen på stranden. Vi var sedan tvungna att dra oss inåt staden igen för att boka flygbiljetter så att vi skulle kunna lämna Palawan för vårt nästa mål på Luzon – till det enligt uppgift bättre vädret.
Kvällsmaten serverades nästan som en thailändsk curryrätt, men inte alls så stark, utan mild och rund snarare. Gott som tusan i vilket fall, precis som standarden på detta stället varit.
Dag tre åt vi så en stadig frukost inför resan i form av pannkakor och en smoothie på rättika, någon vattenväxt, banan, honung och kondenserad mjölk. Vi frågade inte vidare om innehållet..
Vi satte oss så i en minivan som skulle ta oss hela vägen till Puerto Princesa och flyget på Manila, och stora delar spenderades så igen på vägarna, med fantastisk natur som utsikt, och vi satt bra och bekvämt denna gång – så resandet var inte jobbigt. En middagsfix i form av en köttbit (resans första) med strips, ett par öl, och sen gick flyget.