Äntligen var det så dags att ge sig av till Kastrup. Det kändes totalt overkligt med tanke på att huvudet fortfarande snurrade för fullt med jobbtankar och allt annat – vi jobbade hel dag samma dag. Vid femtiden blev vi så hämtade av Sanna (tack så mycket – vi slapp bli regnblöta). Av på triangeln, RAKT på tåget, och snart nog var vi på kastrup, där vi snart skulle börja skörda frukterna av vårt lite dyrare inköp av flygbiljetter.
Kön till den vanliga incheckningen var som vanligt lång – men det var inte den vi skulle på. Business class checkin-disken hade en före oss i kön, och vi var snart igenom. Vi fick våra boardingkort och information om var loungen fanns och gick sedan igenom Prioritetskön i säkerhetskontrollen. Vidare till loungen där vi körde en standard fredagskvällsafterwork – vin och plockbuffe.
Vi har ännu inte berättat hur vi var klädda; vi hade båda harembyxor med häng ner till knäna, t-shirt och en överdragströja. På fötterna hade vi sommarskor..
I loungen kände vi oss lite väl underklädda. Och till viss del lite ut-tittade, det visade sig dock att det bara var att vänja sig för tiden flög iväg och snart nog var det dags att röra sig mot boarding. Två köer, en skypriority, d.v.s. bonuskortinnehavare, business osv. och så en för ekonomi-passagerare. Vi ställde oss således i skypriority där personen som skötte utropet flera gånger tittade åt vårt håll och påpekade, skypriority till vänster och ekonomi till höger. Han såg lagom förvånad ut när vi inte rörde oss ur fläcken och vi log mot varandra.
Det fortsatte med att när det så väl var dags att gå på så läste han våra boardingkort väldigt väldigt noga medan de innan oss hade han släppt igenom utan att ens titta.
Vi blev fortsatt uttittade där vi satt, längst fram i businesskabinen med vår klädsel. Det tisslades, tasslades, och gloddes. Middagen i flygplatsrestaurangen måste bestått av glosoppa och blängsylta. Vi skrattade mest och gottade oss i i champagnen som snart skulle serveras.
Vi startade, och ganska snart kom maten, med det första glaset champagne. Ett, som följdes av fler då de fyllde på så mycket man ville ha. Vi kände verkligen hur mycket ”flashpackers” vi blivit.. Det var annars det enda som riktigt var värt att betala för på denna korta flygning, annars kände vi att detta var overkill. Visst, det var trevligt att gå före i såväl incheckningskön och boardingkön, men det och champagnen var det enda som verkligen skapade mervärde.
Snart nog hade vi fått några glas champagne i oss, och vi landade så i Paris. Vi hade där en lång promenad framför oss mellan två delar av Charles de Gaulles terminal 2, men mer bubbel och bakelser hägrade i loungen. Vi fick en stund där i den enorma loungen, inte alls mysig – det som skilde från övriga sittytor på flygplatsen var skönare fåtöljer och fri läsk/sprit/snacks.
Så var det då dags att boarda ”tjockisen” som den fick heta, världens största passagerarplan, och inte bara det – vi skulle boarda på ovanvåningen. Kön till ovanvåningen var lika lång som en ordinär kortflygning – trots att i princip alla som boardade var business eller premium ekonomi-passagerare. Men vi tog det lugnt, och efter en stund tunnade det ut lite så att vi kunde kliva igenom, upp på rulltrappan som tog oss till vår våning och klev på planet.
För en gångs skull hade Tiias allt benytrymme han behövde och så att det blev över. Vi hann inte sitta länge innan vi blev serverade champagne. Stolen var som en fåtölj när man fick justerat lutningen lite. Efter en start som knappt varken kändes eller hördes var vi så iväg och snart fick vi också ett andra glas champagne. Livet var fint!
Förrätten, gåsleverpastej med gravad och rökt fisk var kanongod. Huvudrätten var lite mindre minnesvärd, men när vi inte kunde bestämma oss för ett vin till den, fick vi ett glas av varje! Osten var kanongod och efterrätten bestod av en fondant, som mot förmodan var riktigt krämig.
Vi drack lite champagne till, innan vi borstade tänderna, sa till varandra att vi inte fick sova för länge, drog ner stolen i platt läge och.. somnade.
.. och vi sov 7-8 timmar i sträck! Mindre än två timmar innan landning, när frukoststöket var i full gång vaknade vi och fick i princip omedelbart frukost. Med frukosten i magen gick vi så in för landning i Hong Kong och landade lite före utsatt tid.
Vi klev av denna resa och konstaterade några saker;
1. Det var den utan tvekan lättaste långflygningen vi gjort. Vi kände att vi knappt hade gett oss av innan vi hade kommit fram.
2. Vi var bakfulla på champagne.
3. Vi hade sovit för mycket och undrade hur nattsömnen skulle gå, klockan var ju vid det här laget 18:00.
Vi hämtade ut bagaget, gick rakt upp till incheckningsdiskarna och checkade in det för morgondagens flygning till Kota Kinabalu, tog vårt handbagage och gick ut till busstoppet från vilket vår flygbuss skulle gå.
Den gick nästan direkt efter att vi kom dit, och vi kom snabbt en ganska bra bit – innan det var tvärstopp i trafiken. I ett par timmar snirklade bussen sig fram i Hong Kong-trafiken.
Vi hoppade av på den hållplats där jag läst att vi skulle av, siktade MTR (Metro)-stationen som vårt ställe skulle ligga en minut från – och såg bara människor. Horder av människor överallt, och inte en chans att värja sig och hitta rätt.
Nåja, efter en stund hittade vi rätt nummer, rätt hiss – och den var TRASIG! Med lite panik i rösten sökte vi efter en sekundär lösning – som vi hittade, och upp åkte vi, upp till 12:te våningen och snart nog hittade vi… en låst dörr. Tack och lov fanns det ett telefonnummer som vi kunde ringa. ”Har ni inte fått mailet?” – Nej, det hade vi inte hunnit få, då vi bokade några timmar innan vi reste. ”Nåja, koden är nn xx” fick vi, och lyckades så ta oss in både i ”lägenheten” och vårt lilla skrymsle till krypin där vi skulle sova.
Nöjda med ett fräscht rum på sisådär 2,3×2,3 meter plus 1 kvm toalett/dusch. Kanon för våra syften!
Ut på stan gick vi iaf, men vågade inte ge oss iväg för långt med tanke på alla människor som var ute på stan, och att det ändå inte skulle bli så värst många timmar sömn i alla fall. Alla affärer var öppna, och folk vimlade in och ut ur restauranger. På många ställen köade folk i långa rader för att komma in. Allt medan klimatet var perfekt ljummet för ett par tunna långbyxor och en långärmad tröja..
Vi hittade så ett sorts kinesiskt snabbmatsställe nära oss, Tiias beställde ett baked rice med skaldjur, Tiitin en kryddstark nudelrätt med kyckling. Vi var egentligen inte så värst hungriga vid det här laget, men maten smakade!
Vi hade till slut kommit överens med vår värd att vi skulle betala för vårt lilla krypin, klockan 23, då han kom och fick sina pengar och hjälpte oss planera återfärden till flygplatsen påföljande tidiga morgon. Detta blev slutpunkten för första kvällen och kvar fanns bara sömnen.. i alla fall för Tiitin. Tiitin somnade ganska kvickt, men Tiias knappt alls.
Han låg och vände och vred sig hela natten och fick max en till en och en halv timme sömn totalt, utslaget på ett par tillfällen. Den första gången riktigt jetlaggad och inte kunnat sova!