Så är vi då iväg. Vi tog oss hem, plockade med det sista och gav oss så iväg på den första etappen av vår resa – en liten promenad som vanligt till tåget till Kastrup. Det kändes som att jobbstressen och resnerverna höll oss i sitt grepp, och det var ännu svårt att fatta att vi, bara ett par timmar senare skulle sitta på planet iväg, och att vi inte skulle vara tillbaka i Malmö på 3,5 veckor!
Vi var lite försenade från Kastrup. Det gillade vi – då vi för det första fick oss tid att dricka Tiitins första Kastrup-öl-och-gammeldansk. Ölen slank ner fint, men gammeldansken – not so much. Men, vi var ju tvungna, nu när vi ska börja gå in på sista steget i att göra Tiitin till en riktig skåning. 2014 blir ju tioårsjubileum för henne i Skåne!
Det var dessutom bra att planet blev försenat, då det verkligen bara blev ett bensträckar-kiss-och-på-nästa-plan-stopp i Istanbul. Väl nere i gate på Shanghaiplanet inser vi att Tiias klichéartade bild av vår klienten besannades. Några turkar, några andra europeer – och kineser, kineser, kineser.
Personalen i gate ropade så ut ”We will be boarding passengers with infants and busi…..” och längre kom de inte förrän det står tvåhundra kineser och trängs i tarmen, till personalens och våra halvkvävda fnissattacker. Kineser…
Flygresan blev sedan ytterst händelselös. Den stora överraskningen var när vi kom in och såg en plåtask med öronproppar, läppbalsam, strumpor, tandborstar och ögonmasker. Detta har vi bara fått på Qatar innan, så det var en positiv upplevelse. Maten var sådär – sämsta Turkish-maten hittils, men vinet slank ner fint. Vi satte oss tillrätta och somnade.. ända till frukosten. En frukost som serverades 1600, lokal tid Shanghai.. Vi får se hur det går med jetlagen, när rutinerna inte sätts per automatik.
Nu ser vi (inte) fram emot timmarna på Shanghai’s internationella, speciellt som vi inte kan bli av med våra stora väskor förrän två timmar innan flighten, och att vi därmed kan komma igenom säkerhetskontrollen och in i avgångshallen. Men den som väntar på något gott..