Det blir en dag på stranden – bara för att Tiias inte gillar Ledin.

Vaknade tidigt en morron, tog min morgonpromenad.. Slitna shorts och orakad är ju då Tiias, om man bortser från det där med morgonpromenad. Snarare blev det lite mys innan vi steg upp, följde upp det med en lååång frukost med ÄNTLIGEN! (Tiias gillar inte Gert Fylking heller) nybakat bröd, lätt rostat!

Ingen gammal formfranska där inte, UNDERBART. Bara den lilla detaljen gör vårt lite mer än normalt pricey hotellrum SÅ värt det. Efter denna långa frukost pallrade vi oss alla de där sex meterna vi har till stranden för att leta efter ett lämpligt ställe, både utifrån vårt kriterie att det ska vara obefolkat (vilket hela stranden verkligen är!) och att vågorna som just nu är de största någonsin här. Vi har fått förklarat för oss att månen är nämre än någonsin, och dessutom är det fullmåne. Ingen bra kombination för två badsugna skandinaver som är vana vid plask-plask på Ribban, eller i höllviken. Långgrunt och inga vågor. Inte här inte – här får man verkligen försöka sitt bästa för att kalkylera hur vågorna kommer, hur de kommer slå och när det är bäst att gå i respektive ur vattnet. Detta är dock inte det lättaste och vi båda har ”åkt tvättmaskin” varje gång vi badat. Resultatet av detta är att vi har sand på ställen där man verkligen inte vill ha sand, vi sparar er detaljerna…

Efter några timmar på stranden var vårt vatten slut och vi båda börja känna oss stekta nog, det visade sig snarare att vi var överstekta efter bara ca två timmar ( trots att Tiitin hade solskyddsfaktor 30 nåt som Tiias med sina 20 också önskat han haft) – solen är stark här och den ljuva brisen gör att man lätt glömmer bort sig.

Efter en stunds vila från solen så bestämde våra kurrande magar att det var dags att leta efter nåt ställe att käka och eftersom vi inte varit nere i själva Tangalla så styrde vi stegen ditåt. Här både käkade och shoppade vi. Maten blev stark stark curry på ett lokalt ställe där vi först serverades kranvatten som vi försiktigt men bestämt tackade nej till och bad om vatten på flaska. Serveringspersonalen såg lite frågande ut och engelsk-kunskapen var totalt frånvarande. Tiias bestämde sig för att hålla god min när vattnet i den lilla flaskan tog slut och härdade ut sista delen av måltiden innan vi störtade ut och runt hörnet och upp med flaskorna med vatten ur våra ryggsäckar till våra brinnande munnar. Men gott var det även om det var lite av en utmaning…

Shoppingen bestod i att vi köpte på oss lite fler kryddor, ett speciellt slags mjöl som används till pappadam, om ni inte har googlat detta ännu, så är det ett slags friterat chips gjort av det här speciella mjölet, vetemjöl, bikarbonat och så måste det ju vara nåt som binder, vi vet inte riktigt, kanske vatten, kanske olja.. vi köpte även färdiga ofriterade pappadam i fall vi inte lyckas få rätt på det när vi kommer hem.

Med mätta magar begav vi oss till hotellet där grabbarna på puben bredvid bjöd in oss till att titta på lite cricket med dem. För er som inte vet så pågår VM i Cricket just nu och som fd engelsk koloni så förstår ni att det är nationalsporten här.
Det tog ett tag, men vi fick efterhand lära oss reglerna i hur cricket spelas, även om vi i vissa fall fortfarande är lite förvirrade. Hur reglerna verkligen är, tar vi en annan gång.. För er som är intresserade (ingen?) Men vi har i alla fall börjat uppskatta denna underliga sport.

Kvällen avslutades på ett ställe en bit bort, tyvärr ingen höjdare. Ingen färsk fisk, utan torkad/uppblött (Tiitins gamla hund Superted hade blivit tokig här!). Smakfattiga nudlar till Tiias, nej vi har haft bättre måltider här.

Snart lider cricketmatchen mot sitt slut, och så även vår dag. Hoppas allt är bra därhemma, även om vi inte längtar hem för fem öre!

Lämna en kommentar