Väl av båten i Sihanoukville, promenerade vi bort till den buss som skulle ta oss in till stan, och som ingick i vår båtbiljett. Vi klev av den, och nästan omedelbart på vår andra buss, som skulle ta oss vidare, mot Ho Chi Minh direkt, trodde vi, speciellt när vi frågade personal huruvida vi skulle behöva byta buss. Nejdå, fick vi svaret, men det var inte alls sant.
Vi började alltså vår resa i en liggbuss med ganska bra utrymme för Tiias ben, och det tog inte lång stund innan bägge resenärer sov som små grisar. Vaknade gjorde vi så inte förrän vi anlände – Pnomh Penh – där vi ganska bryskt, yrvakna som vi var blev avkastade och hänvisade till att vänta. Tack för den, ”direktbussen”. Efter en bra stund blev vi så hänvisade till en annan buss, eller ja, den tredje bussen de pekade ut till oss, men i alla fall klev vi på… och döm av vår besvikelse när det var en sittbuss! Tiitin var nästan gråtfärdig där ett tag, men det blev värre. Denna buss satt vi så still i, medan den gick på tomgång, i en och en halv timme innan ÄNTLIGEN den körde iväg med oss.
Hela resten av den natten skumpade vi vidare på vägar som ibland mer påminde om kostigar än landsvägar. Som tur var, var vi fortfarande väldigt trötta, så vi fick en del sömn i alla fall. När det så ljusnade vaknade Tiias, och tittade ut, och såg bara LÅNGA karavaner av pickups och små lastbilar, vars flak var KNÖKFULLA med människor. Han räknade till tiotals, men tappade räkningen och kan bara bedöma att han såg hundratals, med 20-50 personer på varje flak (beroende på storleken på bilen. Alla var verkligen knökfulla). Fenomenet fick sin förklaring när vi såg en lång rad av textilfabriker, som bilarna svängde in på. Ruggigt att tänka på hela konceptet, och en tankeställare för var våra kläder kommer från.
Strax efter detta var det så dags för oss att, faktiskt, göra vår första asiatiska gränspassage via landvägen. Vi har gjort det per flyg och per båt, men aldrig per buss – förrän nu! Av bussen, stämplas ut, på bussen, åka kanske hundra meter, av bussen igen – och nu fick vi ta vårt bagage för att promenera igenom gränskontrollen in i Vietnam. Merparten av de övriga i vår buss hade antagligen fått ordna med visum tidigare, men vi, svenskar som vi är, kunde bara promenera rakt igenom igen. Denna gången kontrollerade de inte ens att vi skulle åka ut ur Vietnam.. In med väskorna igen, på bussen och så tuffade vi vidare för de sista tre timmarna av vår resa. Det var skönt att vi redan hade bokat samma hotell som vi började vår resa med – lite lyx sådär i slutet på resan. Framförallt hade vi en lååååång dusch att se fram emot!
Våra dagar i HCMC har vi spenderat med att shoppa, äta Phó, Bún och frozen yoghurt, drälla omkring och bara njuta av vädret, varandra och den kaotiska staden.
Sista kvällen satte vi oss för att äta Japansk Barbecue, det fanns ett ställe ganska nära vårt hotell. Vi tog deras buffe-alternativ och kunde då beställa in fritt från deras meny. Detta lade man sedan på en liten rund grill i mitten på bordet för att tillaga. Det blev några förstagånger för oss;
* Japansk barbecue såklart
* Ostron, ett jättegott tillagat ett, en klart positiv upplevelse
* Oxtunga
* Säkert en del som vi ännu inte vet vad det var – vi återkommer när vi har googlat.
Sista dagen var vi även på War Remnants museum, ett museum som med bild, text och lite utställningsdetaljer informerade om Vietnamkriget. Det var bara att konstatera att man än idag lider av sviterna från kriget. Fortfarande trampar folk på odetonerade minor, och fortfarande föds det barn med olika missbildningar som man kopplar till de bekämpningsmedelsprogram som USA ägnade sig åt under kriget. Våra seriösa utflykter under denna resa har verkligen visat på männniskan allra sämsta sidor, hur man kan visa en ohygglig grymhet mot andra människor med krig och folkmord. Vi är verkligen det främsta rovdjuret, och vi är vå egna allra värsta fiende! Det har varit omöjligt att inte bli illa berörd av våra besök.
Vi begav oss sedan till marknaden och köpte oss det pinnset, de skålarna och de uppläggningsfaten vi ville ha, innan vi återvände för sista gången till vårt hotell för att duscha, packa det sista och ge oss iväg mot flygplatsen. Vi kunde inte låta bli att stanna till på vägen för en sista frozen yoghurt, innan vi satte oss i taxin till flygplatsen. En underbar resa är nu över…